Kära döden av Patty Paja Zowczak och Anna Pajak

Pappan i familjen har plötsligt dött i en olycka. Ensam kvar blir mamma med tre små döttrar.

En bok om det som ibland är svårt och helt enkelt inte möjligt att förstå.

Författarna är systrar och försöker sätta ord och bild på de svåra känslor som kommer i samband med döden.

Detta är ingen faktabok utan en poetisk bok eller bilderbok för äldre barn. En bok som kan vara till tröst när någon nära har dött. Det finns ett hopp i boken trots mörkret som döden för med sig och visar på en väg tillbaka ut i livet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kära döden, Patty Pajak Zowczak

Länkar till bokus, adlibris.

Fyren mellan haven av M. L. Stedman

Vad? Tom Sherbourne blir anställd som fyrvaktare på Janus Rock. Det är år 1918. Det är en enslig ö och till en början är det bara han. Men så gifter han sig och får sällskap av sin fru Isabel. De trivs och önskar få en famij. Men de går inte riktigt som planerat. Tre missfall har Isabel haft.

Men så en dag spolas det upp en båt på stranden vid fyren. Tom och Isabel hittar en död man i båten. Men det som lockat dem är barnaskriken. Ett spädbarn lever. Tom vill underrätta myndigheterna om vad de har upptäckt. Men Isabel säger vänta. Hon ser barnet som svar på alla sina böner. Barnet kom ju till dem precis efter hennes sista missfall. Till slut bestämmer de sig för att behålla barnet, trots att det inte känns helt rätt för Tom. Tänk om det finns en mor där hemma någonstans.

Några år senare börjar Tom och Isabel inse vad deras beslut har lett till på fastlandet.

Jag? En mycket mycket bra bok. Hjärtskärande, gripande och man sörjer med alla parter. Ibland kan längtan och saknad fördunkla ens förstånd att se vad som är rätt eller fel.

Och? Jag är helt inne på att lyssna på böcker nu. Det är så perfekt på sommaren. När man står o målar fönster, städar huset, fixar i trädgården. Man hinner liksom både läsa och göra annat. Har inte haft ro att läsa särskilt mycket denna sommar. Men lyssna har jag hunnit mycket! Tipsar om en fantastisk app till smartphones. Storytel. Många många nya böcker att lyssna på.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Fyren mellan haven, M.L. Stedman

Länk till bokus, bokus, adlibris

Hjärtat fortsätter att slå av Maj Lundgren

Hugo och Jessica är klasskamrater. Under sommarlovet förlorar de båda personer i sitt liv. Till slut hittar de varandra i var sin sorg och blir den som hjälper den andra att gå vidare och hitta meningen med livet igen. 

Jessica, 15 år, är med om en bilolycka med sina föräldrar. Hennes föräldrar överlever inte och som ensambarn lämnas hon helt ensam. Hon får flytta till sin faster Helen som hon inte riktigt känner så väl.

Hugo, 16 år, förlorar sin storasyster i en olycka. Hans pappa lämnade dem och flyttade till Kanada för ett tag sedan. Hans storebror stack till Kenya när han var sjutton och hör knappt av sig. Och nu har hans mamma också stuckit. Eller hon bor hos nån väninnan för hon klarar inte av att alla lämnar henne. Så Hugo får i stort sett klara sig själv.

Hur gör man för att gå vidare när man bara vill att allting ska vara som det var förut? Runtomkring fortsätter allting som om ingenting har hänt men själv vill man inte gå vidare.

En bok i ett litet format. Vartannat kapitel får vi följa Hugo och vartannat Jessica. Såsmåningom vävs deras världar ihop. En bra skildring av sorg ifrån två olika perspektiv och två olika erfarenheter. Och hur vi kan hjälpa varandra i vår bearbetning.

Det mest fascinerande med denna bok är att den är skriven av en tjej som är 13 år. Hon var 12 år när hon skrev boken men fick den publicerad när hon fyllt 13.

I vissa lägen märks det att det är en debutförfattare som kanske inte skrivit särskilt mycket innan. Men jag tycker verkligen inte att det märks att hon är så ung. Vilket ju är väldigt roligt. En mycket lovande debut.

Läs även andra bloggares åsikter om Hjärtat fortsätter att slå, Maj Lundgren

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus

Jag går dit du går av Nina Lacour

Caitlin ska börja andra året på highschool. Men det börjar inte alls som hon tänkt sig. Hon är helt förkrossad och livet är i tusen bitar. Ingrid, hennes bästa vän tog självmord. De som delade allt. Nu är hon själv kvar.

På skolan vågar de andra eleverna knappt bemöta henne med blicken. De vet inte vad de ska säga. Och hennes favoritlärare som verkade tycka så bra om dem båda vill inte heller se på Caitlin. Och beter sig så märkligt. Hur ska hon klara av hela skolåret?

Hon lär känna Dylan en ny tjej på skolan. Och till en början så verkar det kanske som att de kan bli vänner. Men inte heller där blir det riktigt som hon tänkt och hon blir ensam igen.

Minnen dyker upp hela tiden. Sånt som hon och Ingrid gjorde eller sa. En kväll hittar hon en dagbok under sin säng. Ingrids dagbok. Hon måste ha lämnat den där till Caitlin. Bit för bit tar Caitlin sig igenom dagboken och den hjälper henne att gå vidare. Ta sig igenom den tunga sorgen. Det finns plats för vänskap trots att inte Ingrid längre är kvar.

En bok om ett annat viktigt ämne. Självmord.
Alltför många ungdomar idag mår dåligt och får inte den hjälp de kanske ropar efter.

Här får vi följa vännen till Ingrid efter att det värsta har hänt. Känslorna som följer, vad kunde jag ha gjort? Varför hjälpte jag henne inte?

Det är viktigt för ungdomarna att inte se sig själv som skulden, eller känna att om jag bara hade varit bättre. Det ligger mycket djupare än så.

Boken är otroligt bra. En av mina favoriter. Den är välskriven och djupt känslosam. Självklart faller det en och annan tår. Den är sorglig men samtidigt så finns det en hel massa hopp och framtidstro i boken också. Kanske är det därför den är så bra. Den blir inte allt igenom tung och mörk. För så är det ju också i livet. Trots allt det svåra så ljusnar det i horisonten efter en tid. En bok som verkligen berör.

Läs även andra bloggares åsikter om Jag går dit du går, Nina Lacour

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus

Jag oxå! Dödsviktigt av Mia Berg

Detta är en mycket viktig bok. Den är skriven för alla barn och ungdomar som har förlorat en förälder. Men den riktar sig också till alla som befinner sig runtomkring, kompisarna.

Att sörja är en process. En process som tar lång tid. Och sorgen av att förlora en förälder kommer tillbaka flera gånger i livet. Jag tror att det är viktigt för barn och unga att veta det. Att alla sörjer olika och att man kommer att bli ledsen många gånger senare i livet.

Egentligen är det en bok för alla. För döden är något oundvikligt. Ibland får vi upptäcka det i ett tidigt skede för andra kommer det tillfället långt senare.

Hur ska man bete sig när ens kompis mamma eller pappa har dött. Vad säger man? Vad gör man? Finns det något som är rätt att säga eller blir allt bara fel?
Mia tar upp några tips om hur man som kompis kan vara där. Vad man kan göra.

Jag tycker egentligen att boken är till för alla. Jag önskar att denna bok hade funnits för två och ett halvt år sedan. När min svärmor dog. Hur skulle jag bete mig mot min svägerska, i sena tonåren. Eller min man som just förlorat sin mor?
Även om den är riktad till ungdomar så kände jag att jag nog hade haft nytta av den. Förstå lite mer och kanske framförallt tipsa om boken att läsa själva.

Boken är verkligen lätt att läsa trots det tunga ämnet. Den är inte fylld av det dystra utan är snarare fylld med en gnutta av hopp. Till slut lär man sig att leva med sorgen och saknaden.

Mia berättar själv om när hon förlorade sin pappa när hon var sju. Sen berättar fyra kända personer om när de förlorade sin ena förälder som barn. Hur det har påverkat dem och framförallt hur sorgeprocessen såg ut. Det ser väldigt olika ut dem emellan.

Trots att den är för ungdomar tycker jag att man kan läsa den även i yngre klasser och prata om vad man kan göra eller hur det kan vara att förlora en förälder. Eller läsa den själv för att kunna bemöta ett barn som förlorat sin förälder.

Detta är första delen i serien "Jag oxå". En serie med böcker för ungdomar om svåra saker som alla borde prata mer om.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Jag oxå! Dödsviktigt, Mia Berg

Länk till adlibris, bokus

Döden och alla hans vänner av Kristoffer Leandoer

Dödis lämnas ofta kvar i den stora borgen ute på slätten när hans pappa går till jobbet. Han är ofta borta hela dagen men han vill inte berätta vad det är han gör. Tids nog får du veta säger han.

Dödis vänner är en giftig spindel och en kråka. Men en dag så får han till slut följa med sin far. De går över floden in i människornas värld och där får han se vad pappa gör. Det är dags för Dödis att lära sig så att han en dag kan ta över sin fars arbete. Att hämta hem de döda till dödsriket. Men det är inte ett lätt jobb. Inte alla vill dö.

Dödis inser hur tungt hans fars jobb är och varför han så ofta kommer hem trött. På sina vandringar i människornas värld och ute på den öde slätten så funderar Dödis mycket. Han grubblar över alltings existens, och är kanske lite väl känslig för detta arbete. Han möter människor som ger honom nya tankeställningar och försöker så gott han kan hantera allt han möter i människors blickar och tankar.

Men det är som sagt inte helt lätt. Speciellt inte när vissa gör vad som helst för att slippa dö.
En mycket märklig bok. Inte en dålig bok. Egentligen en riktig bra bok, men märklig. Den är väl skriven och absolut läsvärd.

Det känns svårt att avgöra om det är en bok för barn eller för vuxna. Kanske både och. Den har väldigt mycket att prata kring om livet, döden och allt därimellan. Det är kloka tankar och intressanta funderingar som präntats ner på papper.

Samtidigt som temat är dystert, döden, så är boken inte alls så tung som man kan tro. Kanske är det alla djupa filosofiska tankar som lyfter boken. Det finns en humor även om den inte är helt påtaglig alla gånger.

En mycket läsvärd bok, för alla! Jag fick flera gånger stanna upp och fundera över vissa stycken. Hur sant det är det som står. Hur tänker jag? Hur påverkar mina tankar mitt liv, min möjlighet att glädjas i nuet. Alla ska vi dö en gång...men vad gör vi av tiden fram tills dess.

"Han såg sig omkring i folkvimlet. Hur många av dem var som Dagny? Hur många av dem tog tillvara på sina liv, och bestämde sig för att även om det de hade inte var perfekt så var det perfekt för dem?" (s 111)

 

"Och alltsammans var ju bara svammel, bara någon dåres religiösa svammel som uteliggaren fått gratis eller hittat i en soptunna. Men det räckte för att göra honom lycklig, det räckte för att ge hans tillvaro form och innehåll. Medan tvärtom all den framgång som dirigenten kämpat målmedvetet för i hela sitt liv bara gav honom ångest när den blev hans. Tänk om det var så jämt: ju mer man ansträngde sig, desto mindre kunde man njute. Kunde man inte berätta det för alla? Det skulle nog inte hjälpa, tänkte Dödis: det fanns knappt någon förälder som skulle säga till sitt barn att göra ingenting, bara för att man blir lyckligare då." (s 124)

Läs även andra bloggares åsikter om Döden och alla hans vänner, Kristoffer Leandoer

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Vad? Elsa är sju år gammal. Men hon är lillgammal och mycket klokare än andra barn i sin egen ålder. Mycket har hon lärt sig från Wikipedia. Hennes föräldrar är skilda och hon bor med sin mamma. Mormor umgås hon med nästan hela tiden. Men det är inte alla som gillar mormor. De tycker att hon är besvärlig. Men Elsa tycker att hon är den bästa som finns även om hon är lite galen. Och mormor skulle göra vad som helst för Elsa.

Det är mormor som berättar om Miamas, sagolandet. Där allt kan hända och man kan få råd hur man ska göra i livet och med människor som är lite besvärliga. Landet Miamas är Elsas tillflykt när allt annat runtomkring är svårt.

Men mormor blir sjuk och dör. Elsa vet inte vad hon ska göra. Hon känner sig ensam. Men mormor har gjort en skattjakt för henne. Hon ber Elsa leta efter brev och ge dem till personer som mormor hade velat säga förlåt till. Hon får reda på massor efter vägen som hon inte alls visste om sin mormor.

Jag? Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av den här boken. Hans första bok tyckte jag inte särskilt bra om och läste inte klart den. Så när min syster gav mig denna som ljudbok så var jag lite tveksam. Men kanske skulle jag ha lyssnat på En man som heter Ove. För denna var betydligt bättre. Om det hade med inläsningen eller boken vet jag inte riktigt. Säkert mest boken.
 

Och? Titeln är mycket fin. Förlåt är ett vackert ord. Ett sånt där ord som har så många innebörder beroende på vem som säger det och när.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Min mormor hälsar och säger förlåt, Fredrik Backman

Provläs boken på bokus
Länk till adlibris

Lill-Pär och jag av Cecilia Davidsson

Maja är en flicka i en fattig familj som bor i ett torp i dåtida Sverige. De är flera syskon, storebror Sven, storasyster Anna, lillebror Pär och lillebror Erik. De är fem stycken men inte så länge till.

Lill-Pär är sjuk, så sjuk att han dör. Maja blir förskräckt över de känslor som väller över henne. Ibland önskade hon att lill-Pär inte fanns och hur kunde hon vara avundsjuk på honom? Han som var så sjuk.

Hur ska det bli nu när lill-Pär är borta?

En sorglig bok. Alldeles för sorglig. En familj som får vara med om mycket under de få sidorna. Det känns nästan omänskligt. En tung bok att läsa för barn kan jag tycka. Den skulle hellre passa 9-12 år än 6-9 år som den står på biblioteket.

Det kan vara svårt att förstå att detta utspelar sig förr i tiden, i det gamla Sverige. Som vuxen förstår man men det står inte tydligt skrivet.
Som högläsningsbok skulle den absolut funka bra. Då har man möjlighet att prata med barnen om det man läser.

Boken i sig är väldigt bra. Bra skriven med korta kapitel.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Lill-Pär och jag, Cecilia Davidsson

Länkar till boken bokus, adlibris

Tigern av Kate DiCamillo

Rob är tolv år och ganska ensamn. Hans mamma har nyligen dött och hans pappa vill nästan aldrig prata om henne. Rob har en resväska i sitt huvud där han har stängt in saker som han inte får prata om. En resväska som snart är sprängfylld.

En dag hittar Rob en tiger, en livs levande tiger. Rob har aldrig sett något så vackert även om den vandrar fram och tillbaka i en stor bur.

Sixtine är en flicka som precis har flyttat till det lilla samhället. Hon är Robs motsats. Säger ifrån, visar känslor. Rob vill bli hennes vän men det är inte så lätt. Inte när man har vissa saker instängda. Och Sixtine kräver att Rob ska släppa lös tigern. Även om det inte är hans tiger.

En mysig bok. Om vänskap, frihet, och framförallt sorg. Hur vi hanterar den olika. Men också hur viktigt det är att prata om någon som har gått bort eller försvunnit. Inte bara glömma bort utan minnas tillsammans.

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Kate Dicamillo, Tigern

Länkar till bokus, adlibris

Hemlös av Sarah Lean

Det är ett år sedan det hände. Ett år sedan på pappas födelsedag, då dog Callys mamma. Hennes pappa och bror vill nästan aldrig prata om mamma. De blir så ledsna. Men Cally vill att de ska prata om henne. Annars är det ju som att hon aldrig fanns. Kanske man glömmer bort henne då?

På skolan ska klassen samla in pengar till Angelas hospis. För att samla in pengar ska några i klassen vara helt tysta en hel dag, och försöka få sponsorer som betalar för varje timmas tystnad. Till allas förvåning vill Cally vara tyst. Lite för att ingen tror att hon kommer att klara det. Men det gör hon. Och hon fortsätter att vara tyst, i trettioen dagar.

Det är ändå ingen som lyssnar på henne och hemma vill de ju inte prata om mamma, det Cally vill prata om. Cally börjar se hennes mamma på lite olika ställen men ingen annan ser henne. Fast de ser den stora grå hunden som ibland följer med mamma. Cally är helt säker att den hemlösa hunden hör hemma hos dem. Men hur ska hon få pappa att förstå det?

Cally har fått nya grannar och där finns det en pojke som är blind och hör nästan ingenting. De kan prata med varandra utan att säga ord högt. Och Sam och hans mamma blir till stor hjälp för både Callie och hennes familj.

En mycket bra bok om ett svårt ämne.

Det finns mycket att prata om kring i den här boken. Hur man sörjer på olika sätt och hur man bearbetar sorgen. Om vänskap och längtan.

En bok som berör. Tårögd som jag är kunde jag inte annat än fälla några tårar då och då.

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Hemlös, Sarah Lean

Länkar till bokus, adlibris

Farväl för nybörjare av Anne Tyler

Vad? Aaron har ett litet handikapp, inget stort, utan ett litet. Han träffar läkaren Dorothy som inte alls daltar med honom. En lättnad tycker Aaron och det blir kära och gifter sig. Ett äktenskap som blir alltför kort. Ett träd faller ner över huset och Dorothy dör.
Aarons liv faller sönder men så börjar Dorothy dyka upp lite här och där. Ingen annan kan se henne. Men Aaron kan och hon är lika verklig som alla andra som promenerar runt på marknaden eller på deras kvarter. Det blir en tröst  i sorgen för Aaron. Men hon säger så märkliga saker, antyder att de inte var så lyckliga egentligen.
Allt eftersom börjar också Aaron inse att även deras relation hade små törnen och det blir lättare för honom att ta farväl och gå vidare med sitt liv.

Jag? Anne Tyler är en författare vars skrivsätt tilltalar mig. Hennes böcker är lågmälda och fyllda med värme även om ämnen som kan vara tunga på sitt sätt. Hon har en förmåga att vara lyhörd mot människors relationer till varandra, inte bara i den här boken.
 

Och?  Jag tänker på min man. Tänk om något skulle hända honom. Vad skulle jag minnas? Hur skulle jag gå vidare? Hemska tanke.

Jag tänker på min svärfar. Som alldeles för tidigt fick mista sin fru. Den sorgen han har fått bearbeta och gå vidare från. Saknaden, sorgen, längtan, minnena. Sånt där som vi andra i familjen också tänker på. Men som måste vara tusen gånger värre för honom.

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Anne Tyler, Farväl för nybörjare

Länkar till bokus, adlibris

Tro, hopp och burnout av Johan Unenge

Kenny går i 8an. Hans brorsa heter Richard och är skolkändis. Skolkändis, alltså att alla vet vem han är. Kenny han är väl också det, eller egentligen bara halvskolkändis. För det är ju för att han är Richards brorsa som alla vet vem han är.

Richard han jobbar med farsan med bilar. Det städar upp dem, gör dem som nya, och får som en liten bonus köra skiten ur dem kvällen innan de ska lämnas tillbaka. Hastighetsmätaren visar 160km/h. Kväll efter kväll. Kenny får följa med. Men han har inte samma status som Richard. Det är Richard som har gåvan när det kommer till bilar.

Kenny tror inte utan han vet saker. Det är bättre att veta än att tro. Han är kluven till om han ska följa med på konfirmationslägret. Sånt är ju bara för töntar. Men Emma ska ju dit. Hans Emma som är snyggast i skolan. Och om man konfirmerar sig så får man en moppe. Så är det i all fall för Kenny och många andra i hans gäng. Så lite motvilligt följer han med, mest för att han verkligen vill ha den där moppen, och sen för Emmas skull. Men han tänker då inte göra det lätt för prästen, Sylvia. På lägret är han kaxig, häver ur sig löjliga kommentarer och gör allt för att vara lite coolare än alla andra. Men varför kan han inte sluta titta på klassens tönt? Han vet ju att det är på lägret han och Emma ska göra det.

Men så händer det något som vänder upp och ner på hela hans värld. Han som tycker att han vetat allt och inte behövt tro vet inte hur han ska förhålla sig längre. Kan han lita på någon. Och den där prästtanten, Sylvia. Kan hon hjälpa till, göra det lättare?

Denna bok riktar sig till killar. Det är billar och moppar och snus. Men även tjejer kan nog känna igen sig. Emma har en ganska stor roll.

Det går fort att komma in i boken. Språket är enkelt och det är mycket dialog vilket gör den snabbläst. I början tyckte jag att meningarna var lite korta och det kändes upphackat. Men det kan vara för att jag är van att läsa långa fantasy-meningar. Ett tag in i boken slutade jag reflektera över språket och det flöt på.

För mig som inte längre är i högstadieåldern känndes det som att vara i den åldern. Språket är verkligen som jag föreställer mig att en kille som går i åttan, intresserad av bilar, använder.
Men den känns till viss del utdaterad. Även om temat är bra så vet jag inte riktigt om det fortfarande är så här på skolan, på lägret, på fritiden. Musiken de lyssnar på lyssnar känner kanske inte dagens ungdomar till. Kan de få läsaren att känna att boken är töntig?

En bok som skulle kunna användas i en grupp med konfirmander till exempel.
Eller en klass där killarna kan vara svåra att locka med en bok. För boken passar även till viss del för tjejer även om huvudmålgruppen känns som killar.

Läs även andra bloggares åsikter om

Tro hopp och burnout, Johan Unenge

Länk till bokus, adlibris

Dödsritten av Maggie Stiefvater

Maggie Stiefvater har tidigare skrivet bland annat "Frost-trilogin". Hon har även kommit ut med första boken i en ny serie "Raven boys".

Jag har tidigare läst två av böckern ai Frost-trilogin. Som jag tyckte var rätt så bra. Men har av någon anledning inte kännt ett behov av att läsa sista.
Hur som haver blev jag i varje fall väldigt glad när jag fick "Dödsritten" på min lista för nyinköpta böcker att läsa och välja ut från till en bokpresentation för högstadielärare. Jag hade höga förväntningar.

Och jag blev inte besviken! Snarare överväldigad. Denna bok var så mycket bättre än jag hade föreställt mig. Det känns som att Maggie Stiefvater har förfinat sitt skrivande och utvecklat en skrivstil som tilltalar mig ännu mer än tidigare. Antingen det eller så var det själva idén (som jag tycker är fantastisk) som verkligen naglade mig fast i boken.

Boken: Thisby är en karg ö med något magiskt över sig. Stranden är också den karg och hård, farlig året om. Men farligast i November. Det är då Capaill Uisce drar mot land.

Capaill Uisce är hästar. Men inte vilka hästar som helst, vattenhästar. Det lever i vattnet, älskar havet, dras till djupet. Luktar saltsänk och blod. De är betydligt större än en vanlig häst och starka som oxar. De lever på kött och är blodtörstiga rovdjur. Att närma sig dem är som att be om en fribiljett till döden. Det är livsfarligt. Ändå finns det en tradition på Tisby. Ön älskar vattenhästarna. I många generationer har man fångat vattenhästarna, försökt tämja den och ridit på dem i den stora tävlingen, Scorpioloppet. Inte alla överlever det loppet. Capaill Uisces rovgiriga tänder får man akta sig för, men kanske ännu mer havskanten. Havet lockar vattenhästarna konstant och har man otur drar hästen med sig sin ryttare till sin grav i havet.

Sean Kendrick såg sin pappa dö i just det loppet. Han är nu en ung man och den bästa ryttaren. Han har vunnit fyra gånger. Han jobbar åt Malvern. Han som äger mest hästar på ön, en hästuppfödare som säljer till fastlandet. Malvern äger också Corr. Seans älsklingshäst, en vattenhäst. Och det märks tydligt att de har ett märkligt band. Ingen kan tala med vattenhästarna som Sean kan.

Puck är den första kvinna som ska tävla någonsin. Allt för att hennes bror ska stanna kvar på ön en liten stund till. Men hon ska inte tävla på en vattenhäst utan en vanlig häst, hennes älskade Dove. Ren idioti tycker de flesta, en säker död. Dove är liten i jämförelse med alla vattenhästar och skräckslagen när hon känner vilka de är hon ska springa mot. Både Sean och Puck behöver den här vinsten. Men bara en kan vinna, och de båda hoppas på att vinna och överleva.

Det är inte bara människorna på ön som bör akta sig för Capaill Uisce, även djuren befinner sig i fara och känner magin som flödar genom vattenhästarna.

Boken är spännande redan från början av boken, och spänningen håller i sig. Den mildras inte utan trappas snarare upp. Spännande rakt igenom, kapitel efter kapitel. Jag förstår inte hur man lyckas skriva så att man behåller spänningen sida efter sida. Det är skickligt gjort.

Kapitlen är korta oftast bara tre-fyra sidor. Berättarrösterna är Puck och Sean, ungefär vartannat kapitel. Man får följa dem på sina olika håll och lite senare när de möts. Man förstår tidigt att det kommer uppstå en attraktion mellan dem. Eller det blir snarare en fascination av varandra. Egentligen en liten del i berättelsen. Deras kärlek är precis lagom spännade, försiktig och inte sliskig, snarare äkta. Inte alls den största handlingen i boken. Vilket jag är glad för. Resten av boken är en kärleksförklaring till hästar, vattenhästar, den karga ön. Men det är Sean och Puck som för historien framåt. Hela berättelsen är karaktärbaserad och man får veta händelserna utifrån det som de går igenom.

Jag skulle absolut inte kalla detta en hästbok! Även om kärleken till just dessa vattenhästar är oerhört stark på ön Thisby. Istället är det en bok om vänskap, kärlek, hämnd, lojalitet och mod. Den passar många läsare. Killar som tjejer tonåringar, unga vuxna och även vuxna skulle jag vilja påstå.

Ännu en sån där bok som jag inte ville skulle ta slut. En riktig favorit. Jag önskar att det fick komma en till bok om samma ö. Egentligen önskar jag inte det för det skulle nog inte bli lika bra. Men jag vill stanna kvar på Thisby tillsammans med Puck och Sean och Capaill Uisce.

Nu hoppas jag på att jag ska älska första boken i "Raven Boys" lika mycket.

"Jag blir ganska glad för leendet,

för pappa sa en gång att man ska vara mest tacksam

för de gåvor som är mest sällsynta." (Puck s 179)

En fin tanke!

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Maggie Stiefvater, Dödsritten

Provläs på bokus

Länk till adlibris

Vår katastrofala historia av Jess Rothenberg

För det första tycker jag inte alls om framsidan till den här boken. Den känns barnslig för att vara en ungdomsbok.

För det andra vet jag inte riktigt vad jag tycker om boken.

Till en början tyckte jag att den var lite barnslig. Men halvvägs in i boken blev den lite bättre. Den blev helt klart mer fängslande. Jag fick lära känna karaktärerna bättre och kunde känna deras känslor mer.

Boken:
Aubrie, smeknamn Brie och alla andra namn du kan komma på som syftar till ostar, dör.
Hon har haft ett svagt hjärta sedan hon var liten och man tror att hon dog av en hjärtinfarkt. Fast hon bara är 15 år. Men Brie vet att hon dog av ett brustet hjärta. Det var Jacobs fel. När han sa att han inte älskade henne längre.

Hon vaknar upp i pizzerian "A little slice of Heaven". Aldrig någonsin tänker hon förlåta Jacob. Istället tänker hon hämnas. Få honom att ångra det han gjort, att våndas. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig.

Patrick är också död. En kille nästan fyllda arton år, som dog på åttiotalet. Han försöker lotsa in Brie i livet som död och alla regler som finns. Men det är nåt han inte berättar. Något som känns som att det tomrum som funnits fallit på plats.

Det är inte så enkelt som att bara stiga ner på jorden, busa lite och sen upp igen. Hon vill tillbaka. Till familjen, vännerna, livet. Det finns ett sätt tydligen men är det värt det?

En kärlekshistoria. En historia om hämnd, förlåtelse, att gå vidare.
De teman som finns i boken är det inget fel på. De är bra saker att fundera kring.

Och egentligen inte boken heller.
Kanske jag bara har lite för många år på nacken för att slukas upp av det som en tonåring kanske skulle.

 

Läs även andra bloggares åsikter om

vår katastrofala historia, Jess Rothenberg

Länkar till bokus, adlibris

Den blå dagboken

Den blå dagboken av James A Levine

Vad? Batik är en flicka i Indien, på femton år. Hon blir såld av sin far till en bordell. Där har hon vad hon kallar ett eget näste där hon "bakar kaka" med man efter man. Hon är duktig och väldigt omtyckt. Allt för att överleva. Man får läsa om hur hon invigs på detta ställe och tuktas till att inte ha några känslor. När hon var yngre, innan blev prostituerad, blev hon sjuk och fick komma till ett missionärssjukhus. Där fick hon lära sig att skriva. Och i det liv hon nu hamnat i är det hennes tillflykt. Hon får tag på en blå bok och där skriver hon om allt hon ser, hör och är med om.

Jag? Jag blir upprörd av att läsa såna här böcker. Att veta att barn lever ett sådant här liv är förkrossande. Jag känner att jag gör alldeles för lite! Men på samma gång vet jag inte vad jag ska göra. Trygg befinner jag mig i Sverige och blir alldeles för sällan påmind om den misär en större del av världens befolkning lever under.

Och? www.batukfoundation.org Gå in där och läs mer

 

Förr eller senare exploderar jag

Förr eller senare exploderar jag av John Green

Jag vet inte vart jag ska börja.
Det här är en sån där bok som jag önskar att jag inte hade läst.
För att jag skulle vilja ha nöjet att få läsa den för första gången igen.
Den hamnar absolut bland mina favoriter!

Omnämnd på många bloggar och bokrecensioner.
En ungdomsbok som passar alla. Vuxen som ung.

Bara inledningen är fantastisk.
John Green vill poängtera att det är en fiktiv berättelse. Det finns ingen anledning till att fundera kring vad som är verkliga inslag och vad som är påhittat. Varken romanen eller läsaren mår bra av detta. Även en fiktiv berättelse kan vara viktig.
Hur ofta läser inte jag böcker och undrar hur mycket som kan vara baserat på verkligheten.Skönt att bli påmind att inte alltid fundera så mycket bara låta det vara en berättelse.

Boken var väldigt jobbig att läsa emotionellt. För mig. Blir påmind. Om svärmor. Saknaden växer sig större för ett litet tag och blir nästan outhärdlig. Men det kan säkert vara bra att känna så också emellanåt.

Hazel Grace Lancaster är 16 år och har cancer, i lungorna. En obotlig variant. men hon får en medicin som gör att cancern i alla fall inte växer sig större. Hon får lite mer tid på sig att leva.
Men hon känner sig som en granat. Som förr eller senare kommer att explodera och skada alla som hon håller nära sig.

Augustus Waters är 17 år. Han har haft cancer och fått amputera ena benet. Men just för tillfället är han fri från cancer. Sen ett och ett halvt år. Men om han får ett återfall eller inte kan inte läkarna svara på. Just nu är han frisk.

De träffas på en stödgrupp där ungdomar som antingen har cancer eller blivit friskförklarade träffas för att stötta varandra och prata.

En kärlekshistoria. En vacker sådan.
Jag älskar Hazel Grace och Augustus. Jag vill lära känna dessa personer! Att dom ska vara verkliga. Den styrka som finns hos vissa människor är anmärkningsvärd. De är fantastiska karaktärer som man inte kan annat än älska.

Jag tänker inte säga så mycket mer om boken.
LÄS DEN!!!

"Åh, det skulle inte göra något, Hazel Grace. Det skulle vara ett privilegium att få hjärtat krossat av dig." s 176

Underverk

Underverk av Brian Selznick

Brian Selznick är en författare som skriver fantastiska böcker.
Tidigare har han skrivit En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret som också blivit film. Hugo Cabret är en tjock bok varvad med härliga blyertsteckningar.

Även Underverk är en bok som varvats med bilder.
I Hugo Cabret för bilderna historien vidare som en del av berättelsen. 
I Underverk däremot så för bilderna en egen historia. Det är också en tjock bok men en snabbläst sådan. Det är några sidor luftig text och sedan några sidor med fina teckningar.

I boken får vi följa två olika berättelser. Den ena som är i text handlar om Ben som är döv på ena örat. Hans historia börjar i Minnesota och året är 1977. Hans mamma dör och han bor hos sin släkt. En dag smyger han hem till hans gamla hus och där hittar han en bok som heter Underverk. Han upptäcker något underligt och bestämmer sig för att försöka ta reda på vem hans pappa är och hitta honom.

Den andra historien vi får följa är enbart i bilder. Den handlar om Rose som också hon är döv. Hennes historia börjar år 1927. Hon rymmer till sin bror som jobbar i New York City.

Under större delen av boken varvas berättelserna. Men trots ett mellanrum på 50 år knyts dessa historier ihop.

En mycket bra bok. Snabbläst trots sin tjocklek.
Härliga bilder och det är fantastiskt hur han lyckas förmedla så många känslor i bara bild. Man förstår tidigt att Rose är döv trots att hennes berättelse är bara i bilder.

Jag hoppas att Selznick kommer att skriva fler böcker i samma stil.