Jag går dit du går av Nina Lacour

Caitlin ska börja andra året på highschool. Men det börjar inte alls som hon tänkt sig. Hon är helt förkrossad och livet är i tusen bitar. Ingrid, hennes bästa vän tog självmord. De som delade allt. Nu är hon själv kvar.

På skolan vågar de andra eleverna knappt bemöta henne med blicken. De vet inte vad de ska säga. Och hennes favoritlärare som verkade tycka så bra om dem båda vill inte heller se på Caitlin. Och beter sig så märkligt. Hur ska hon klara av hela skolåret?

Hon lär känna Dylan en ny tjej på skolan. Och till en början så verkar det kanske som att de kan bli vänner. Men inte heller där blir det riktigt som hon tänkt och hon blir ensam igen.

Minnen dyker upp hela tiden. Sånt som hon och Ingrid gjorde eller sa. En kväll hittar hon en dagbok under sin säng. Ingrids dagbok. Hon måste ha lämnat den där till Caitlin. Bit för bit tar Caitlin sig igenom dagboken och den hjälper henne att gå vidare. Ta sig igenom den tunga sorgen. Det finns plats för vänskap trots att inte Ingrid längre är kvar.

En bok om ett annat viktigt ämne. Självmord.
Alltför många ungdomar idag mår dåligt och får inte den hjälp de kanske ropar efter.

Här får vi följa vännen till Ingrid efter att det värsta har hänt. Känslorna som följer, vad kunde jag ha gjort? Varför hjälpte jag henne inte?

Det är viktigt för ungdomarna att inte se sig själv som skulden, eller känna att om jag bara hade varit bättre. Det ligger mycket djupare än så.

Boken är otroligt bra. En av mina favoriter. Den är välskriven och djupt känslosam. Självklart faller det en och annan tår. Den är sorglig men samtidigt så finns det en hel massa hopp och framtidstro i boken också. Kanske är det därför den är så bra. Den blir inte allt igenom tung och mörk. För så är det ju också i livet. Trots allt det svåra så ljusnar det i horisonten efter en tid. En bok som verkligen berör.

Läs även andra bloggares åsikter om Jag går dit du går, Nina Lacour

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus

Undret av R.J. Palacio

August är tio år. Han älskar Star Wars är väldigt smart och älskar sin familj. Han är en väldigt positiv och glad människa. August har fram tills nu hemskolats av sin mamma. Men nu är det dags för honom att börja skolan. Om han vill. Han får helt välja själv. Men till slut bestämmer han sig för att det nog är dags. Men det är inget lätt val och han vet att det kommer att bli tufft.

August föddes med ett gravt missbildat ansikte. Han är van vid att folk stirrar och pekar. Hans ansikte ser helt annorlunda ut än andras. Han blir kallad missfoster och alla möjliga elaka saker. Ändå är August en glad kille. Han säger och tänker massor av kloka saker. Som

 "Jag känner mig vanlig. Inuti.

Den enda anledningen till att jag inte är vanlig är att ingen annan tycker att jag är det."

 

Nu när han ska börja skolan börjar han undra hur folk kommer att reagera. Kommer han att få några vänner? Hur ska de förstå att han är precis lika vanlig som de? Bara att han ser annorlunda ut.

 

Boken är berättad ur flera personers persepektiv. Till exempel August själv, hans bästa vän, hans storasyster. På så vis får vi följa historien om August inte bara från hans eget perspektiv utan även människor i hans närhet och hur det påverkar alla på olika sätt. Boken och den viktiga berättelsen blir ännu djupare.

Det här är en varm bok. Fylld med humor och en positiv anda. Trots de svårigheter August ställs inför så tar han livet med en klackspark. Ibland är det nästan värre för andra än för han själv. Även om det ibland självklart blir väldigt jobbigt för en tioårig kille som August.

Det är en tjock bok men ändå lättläst. Den är så gripande att den blir svår att lägga ifrån sig. Jag fällde flera tårar under bokens gång. Passar väldigt bra som högläsning. Inte bara i en klass utan även hemma för hela familjen.

En viktig bok. En bok att prata om. Den påminner oss om hur beroende vi är av andra människor, av varandra. För att utvecklas och bli bättre människor. Vi är så sköra. Och i slutändan spelar vårt yttre verkligen ingen roll. Det är det som finns på insidan som spelar någon roll. Det är där man får se vem personen verkligen är.

En mycket mycket bra bok! Läs den!!
En sån där bok jag måste köpa till min bokhylla och läsa igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Undret, R.J. Palacio

Länk till adlibris, bokus



Döden och alla hans vänner av Kristoffer Leandoer

Dödis lämnas ofta kvar i den stora borgen ute på slätten när hans pappa går till jobbet. Han är ofta borta hela dagen men han vill inte berätta vad det är han gör. Tids nog får du veta säger han.

Dödis vänner är en giftig spindel och en kråka. Men en dag så får han till slut följa med sin far. De går över floden in i människornas värld och där får han se vad pappa gör. Det är dags för Dödis att lära sig så att han en dag kan ta över sin fars arbete. Att hämta hem de döda till dödsriket. Men det är inte ett lätt jobb. Inte alla vill dö.

Dödis inser hur tungt hans fars jobb är och varför han så ofta kommer hem trött. På sina vandringar i människornas värld och ute på den öde slätten så funderar Dödis mycket. Han grubblar över alltings existens, och är kanske lite väl känslig för detta arbete. Han möter människor som ger honom nya tankeställningar och försöker så gott han kan hantera allt han möter i människors blickar och tankar.

Men det är som sagt inte helt lätt. Speciellt inte när vissa gör vad som helst för att slippa dö.
En mycket märklig bok. Inte en dålig bok. Egentligen en riktig bra bok, men märklig. Den är väl skriven och absolut läsvärd.

Det känns svårt att avgöra om det är en bok för barn eller för vuxna. Kanske både och. Den har väldigt mycket att prata kring om livet, döden och allt därimellan. Det är kloka tankar och intressanta funderingar som präntats ner på papper.

Samtidigt som temat är dystert, döden, så är boken inte alls så tung som man kan tro. Kanske är det alla djupa filosofiska tankar som lyfter boken. Det finns en humor även om den inte är helt påtaglig alla gånger.

En mycket läsvärd bok, för alla! Jag fick flera gånger stanna upp och fundera över vissa stycken. Hur sant det är det som står. Hur tänker jag? Hur påverkar mina tankar mitt liv, min möjlighet att glädjas i nuet. Alla ska vi dö en gång...men vad gör vi av tiden fram tills dess.

"Han såg sig omkring i folkvimlet. Hur många av dem var som Dagny? Hur många av dem tog tillvara på sina liv, och bestämde sig för att även om det de hade inte var perfekt så var det perfekt för dem?" (s 111)

 

"Och alltsammans var ju bara svammel, bara någon dåres religiösa svammel som uteliggaren fått gratis eller hittat i en soptunna. Men det räckte för att göra honom lycklig, det räckte för att ge hans tillvaro form och innehåll. Medan tvärtom all den framgång som dirigenten kämpat målmedvetet för i hela sitt liv bara gav honom ångest när den blev hans. Tänk om det var så jämt: ju mer man ansträngde sig, desto mindre kunde man njute. Kunde man inte berätta det för alla? Det skulle nog inte hjälpa, tänkte Dödis: det fanns knappt någon förälder som skulle säga till sitt barn att göra ingenting, bara för att man blir lyckligare då." (s 124)

Läs även andra bloggares åsikter om Döden och alla hans vänner, Kristoffer Leandoer

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus

Nocturne - recept på drömmar av Isol

Detta är årets finaste och kanske häftigaste bok.

Isol är en fantastisk författare och konstnär. Hennes bilder känns igen och är vackra vackra. Hon är också den som fick ALMA priset 2013.

Denna bok är skapad så att man kan ställa den vid sitt sängbord och sänglampan. För att upptäcka vad den har att erbjuda.

Varje kväll tänder man lampan och låter boken stå nära så att den får ljus på sig. i minst fem minuter. Jag passade på att borsta tänderna medans.

Varje uppslag är ett recept på en dröm. T.ex. Drömmen om den långtråkiga boken, drömmen om att växa, drömmen om den ouppmärksamma fiskaren.
Varje kväll en ny dröm.

Släck sedan lampan och titta på bilden. Den ytan som fångat upp är nu självlysande. Drömmen har lämnat spår efter sig! Titta på den så länge du vill och släck sedan ögonen och följ med drömmen dit den tar dig.

Fantastisk! Magisk!

Ge bort den till alla barn du känner!

Läs även andra bloggares åsikter om Isol, Nocturne, recept på drömmar

Länkar till bokus, adlibris

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

Vad? Sara är 28 år och kommer från Haninge. Amy är 65 år och kommer från Broken Wheel i Iowa. Dessa två kvinnor har brevväxlat i två års tid. Bytt tankar om livet men kanske framförallt om böcker. Deras kärlek till litteraturen är likasinnig. Amy vill att Sara ska komma och hälsa på i USA. Sara åker dit men när hon kommer fram är Amy död.

 

Broken Wheel är en liten liten stad långt ute på vischan. Men Sara bestämmer sig för att vara kvar. Människorna i Broken Wheel är mycket vänliga och även om de är lite konstiga och extrema så känner Sara att hon har hittat en plats där hon hör hemma, stadens invånare blir hennes vänner och de tar hand om henne.

 

Med Amys alla böcker startar Sara en bokhandel. Allt för att hon vill sprida litteraturens glädje till resten av staden. Men hon har ju bara ett turistvisum. Vad händer när det är dags för henne att åka hem?

Jag? Detta är Katarina Bivalds debutroman. En mysig feel good bok. Fylld med romantik, humor, vänskap och fantastiska textstycken. Och kanske det bästa som genomsyrar boken... kärleken till böcker. Jag väntar med spänningen på att se vad mer hon kan komma att skriva.

 

"Böcker eller människor, frågar du. Det är ett svårt val, måste jag säga. Jag vet inte om människor betyder mer än böcker - de är definitivt inte trevligare, eller roligare, eller mer trösterika...och ändå hur mycket jag än vrider och vänder på frågan så måste jag nog ändå välja människor i det långa loppet. Jag hoppas att du inte förlorar all tilltro till mig när jag erkänner det här.

Jag kan inte för mitt liv förklara varför jag har den dåliga smaken att föredra människor. Om man ser till blotta antalet så vinner böcker definitivt - i hela mitt liv har jag kanske älskat en handfull människor, att jämför med tiotals eller hundratals böcker (och då räknar jag bara de böcker som jag verkligen har älskat, de som man blir glad av att se, som alltid får en att le oavsett vad annat som händer i ens liv, de som man hela tiden återvänder till som en gammal vän och minns exakt var man "träffades" första gången, jag är säker på att du vet vilka jag menar). Men den handfull människor som man älskar...de är nog faktiskt värda alla de där böckerna"

- Ur Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald.

Endast en sann bokälskare kan nog förstå svårigheten i att välja om man föredrar böcker eller människor. Ibland, ofta, skulle jag nog vilja påstå böckerna. De sviker en aldrig, finns alltid till hands och gör livet lättare för den stund man flyr in i bokens värld.

Men i slutändan så är det ändå människorna.

Hur bra en bok än er så kan den inte ge den värme som en kärleksfull kram ger.

Vad ger det att föredra böcker om man inte kan berätta för någon om dem?

Dela dem med andra?

 

Ett fantastiskt citat! Vad föredrar du?

Böcker eller människor?

Och? Vi har precis börjat bygga ihop fler bokhyllor hemma. Den vägg vi hade räcker inte på långa vägar. Så vår ena soffa fick flytta ut till gäststugan och nu finns det två väggar till med plats för "platsbyggda" bokhyllor. Längtar efter att få fylla dessa med mina kära vänner, härliga bokdoftande blad...kanske en kopia av denna bok förtjänar sin plats också.

 

"Sophy förde boken till ansiktet, fortfarande försiktigt och varsamt, och andades långsamt in genom näsan. Hon log. "Känner du? Doften av nya böcker. Olästa äventyr. Vänner man ännu inte har lärt känna, timmar av magisk verklighetsflykt som väntar."

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, Katarina Bivald

Provläs boken på bokus
Länk till adlibris

Pojken som svävade av John Boyne

Herr och Fru Brocket är väldigt vanliga. De vill inget hellre än att vara normala. Alla som är konstiga eller annorlunda vill familjen Brocket helst inte ha något att göra med. Deras två första barn är helt normala och familjen är glada.

Men när deras tredje barn föds blir det inte som de har tänkt sig. Barnaby är allt annat än vanlig. Redan från födseln så svävar han. Han kan helt enkelt inte följa tyngdlagen.

Detta gör föräldrarna alldeles förskräckta och de vet inte vad de ska ta sig till. Det slutar med att Barnaby hamnar på ett makalöst äventyr. Där han får träffa många andra människor runt om i världen som är annorlunda på olika sätt och har blivit utstötta av sina familjer på grund av sin olikhet.

Det enda Barnaby vill är komma tillbaka hem.

En ny bok av John Boyne som tidigare skrivit Pojken i randig pyjamas och även Pojken som sprang bort.

Detta är en så länge min första bok av honom som jag läst. Men den ger mersmak. Har nu reserverat in Pojken i randig pyjamas att äntligen ta tag i att läsa den.

Boken innehåller en saga om en pojke som inte är riktigt verklig. En hemsk situation som leder till ett fantastiskt ävenyr. Men det finns en moral bakom sagan. Om att man är olika och att vara annorlunda. En berättelse om en ovanlig pojke helt enkelt. Som inser att det bästa man kan göra mot sig själv är att vara sig själv. Först då är man lycklig och tillfreds.

En mysig bok även om det är hemskt hur föräldrarna tänker om sin son som är annorlunda. Men väl värd att läsas.

Det är mycket text men relativt korta kapitel och ibland bilder.
En bok som kan passa som högläsningsbok.

Läs även andra bloggares åsikter om Pojken som svävade, John Boyne

Länkar till bokus, adlibris

Berättelser från yttre förorten av Shaun Tan

En fantastisk bok men svår att berätta om. En samling korta noveller. En del väldigt korta andra lite längre. En del är berättade med mest text medan andra till mesta del är berättade i bilder. Alla har både och. Shaun Tan är väldigt duktig på att låta bilderna berätta något eget och vara en del av berättelsen inte bara ett komplement.

I Berättelser från yttre förorten kan du bland annat läsa om hemmagjorda husdjur, utbytesstudenter och hemliga rum. När vägen tar slut i kartboken vad betyder det? och vad händer med alla dikter som blir bortkastade och inte lästa?

En bok för barn och vuxna. Läs tillsammans, läs högt, förundras över bildernas berättande och skratta tillsammans. Fundera vidare på vad som händer för alla berättelser har inte helt logiska slut.
 
Shaun Tan är en fantastisk författare och illustratör.
Han har också skrivit Ankomsten, Det röda trädet och Borttappad.
Som alla är böcker väl värda att läsa.

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan

Länkar till bokus, adlibris

Turk och Timotej: En natt av Lina Forss och Niklas Krog

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med den här boken. Ibland kan det kännas så med böcker man verkligen verkligen gillar. Man vet inte riktigt hur man ska förmedla den där känslan som är så bra.

Turk och Timotej. Inte särskilt lika varandra. Snarare varandras motsatser. Men ändå dras de till varandra. Så mycket att de inte vet vart de ska ta vägen. De bara måste träffa varan igen och igen. Kanske är det så att motsatser attraherar varandra ändå. Ibland i alla fall.

Turk, heter egentligen Mattias. Men han har kallats Turk sen han var liten och sen har det liksom bara hängt med. En sportnörd, som jobbar hårt för det han vill. En tyst och blyg sportnörd. Hans liv består till största del av basket. Han tränar flera timmar om dan och lägger sig tidigt. Han är riktigt bra också. Så bra att Spanien vill att han ska provspela för ett lag där. Han älskar sin familj och är väldigt hemmakär. Speciellt sen Ayla. Hans gamla tjej, som gjorde slut. Han har inte helt kommit över henne än.

Timmy, egentligen Timotej med ett af efternamn, af Lilja. Hon är en typiskt bortskämd överklasstjej som alltid får som hon vill. Tycker i alla fall Turk vid första ögonkastet. Hennes mamma är nyskild och nästan aldrig hemma. Hennes pappa träffar hon väldigt sällan, han jobbar och jobbar för att få mer pengar. Och det har de i överflöd. För det mesta är det bara Timmy och hennes bror Fredrik i den stora lägenheten. En stark tjej, det måste hon vara för att klara sig själv. En tjej som har haft många många killar bara för en stund. Under terminerna går hon på en internatskola i London. Snart ska hon tillbaks dit men först en resa till LA.

Turk och Timotej. Så olika. Och deras, nästan, dygn tillsammans får en väldigt vågig start. Turk är på NK för att köpa en julklapp till sin syster. Han ser en halsduk i en rea-låda. Men när han tar upp den sitter det fast en hand i andra änden. En hand som visar sig tillhöra Timotej. Med felaktiga fördomsfulla första intryck blir det mest arga och uppkäftiga mot varandra. Ingen vill att den andra ska få sista ordet och vinna. Så det börjar en kamp om att ge tillbaka halsduken till den andra utan att det märks. För sista gången. De försöker hitta åt varandra på olika sätt efter de skiljts o smuggla ner halsduken i väskor och jackfickor. Hela tiden smågnabbandes, tjuriga. Framförallt Turk.
Till slut finner de varandra. Eller snarare så att de inser att de verkligen verkligen dras till varandra, nästan kärlek. Fast de knappt känner varandra. Men de båda vet att de har bara i natt. Sen är det jul och sen ska Timmy iväg. En enda natt. Tillsammans. De hinner med mycket på en enda natt. De går varandra in på djupet både pyskiskt och fysiskt.

Vartannat kapitel i boken är Turks och det andra Timotejs. Man får läsa händelserna ur deras ögon. Ibland så får man läsa om samma händelse ur bådas synvinkel. Det är roligt hur det de sagt kan vara så olika beroende på vem som berättar. Oftast fortsätter däremot Timotejs kapitel där Turks slutade.

Ibland när två författare skriver vartannat kapitel kan det kännas hackigt och märkas att det är två olika skrivstilar. Men inte i den här. Jag upptäckte inte att det var två författare förrän en bra bit in i boken.
Niklas Krog har skrivit om Turk & Ayla tidigare.
Lina Forss om Timotej af Lilja.
I den här sammanstrålar deras två karaktärer och olika liv. Det tog också ett tag innan jag upptäckte att det var en typ av fortsättning av tidigare karaktärer. Men det var verkligen inget problem att inte ha läst de andra böckerna. Boken håller som sin egen och har allt den behöver. Man får ändå en klar bild av vilka de är.

Det var nästan så att jag ville börja om från första sidan på en gång. Bara för att få mer av deras karaktärer. Så härliga, goa, motsträviga tonåringar. Kan hända att man får den känslan för att de går så djupt in i varandra. De blottar sina själar åt varandra, åt oss.

En bok med känsla. Som får i alla fall mig att minnas gamla kärlekar. Hur det kändes. Man blir alldeles varm i kroppen när man läser boken. Av deras oerhört starka känslor för varandra. Först förakt sen omtanke och åtrå.

För åtrå finns det mycket av! De hinner få varandra flera gånger om. Och det beskrivs hett. Nästan för hett. I alla fall för mig. Det är nog det enda jag har att anmärka på i boken egentligen, som jag tykte var mindre bra. Jag brukar för det mesta bli lite obekväm när jag läser väldigt utbroderade sexscener. För mig var det snäppet för mycket. Det hade inte behövts fullt så detaljerat. Man förstod känslan och allt ändå. Även om jag tyckte att det ibland blev lite jobbigt så var det absolut ingenting som fick mig att tycka mindre bra om boken. Jag vill ju ändå börja om från början :)

Mycket skrivet.
Men en bra bok förtjänar att få det.
Den är så fin!

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Turk och Timotej, En natt, Lina Forss, Niklas Krog

Provläs boken på bokus

Länk till adlibris

Dödsritten av Maggie Stiefvater

Maggie Stiefvater har tidigare skrivet bland annat "Frost-trilogin". Hon har även kommit ut med första boken i en ny serie "Raven boys".

Jag har tidigare läst två av böckern ai Frost-trilogin. Som jag tyckte var rätt så bra. Men har av någon anledning inte kännt ett behov av att läsa sista.
Hur som haver blev jag i varje fall väldigt glad när jag fick "Dödsritten" på min lista för nyinköpta böcker att läsa och välja ut från till en bokpresentation för högstadielärare. Jag hade höga förväntningar.

Och jag blev inte besviken! Snarare överväldigad. Denna bok var så mycket bättre än jag hade föreställt mig. Det känns som att Maggie Stiefvater har förfinat sitt skrivande och utvecklat en skrivstil som tilltalar mig ännu mer än tidigare. Antingen det eller så var det själva idén (som jag tycker är fantastisk) som verkligen naglade mig fast i boken.

Boken: Thisby är en karg ö med något magiskt över sig. Stranden är också den karg och hård, farlig året om. Men farligast i November. Det är då Capaill Uisce drar mot land.

Capaill Uisce är hästar. Men inte vilka hästar som helst, vattenhästar. Det lever i vattnet, älskar havet, dras till djupet. Luktar saltsänk och blod. De är betydligt större än en vanlig häst och starka som oxar. De lever på kött och är blodtörstiga rovdjur. Att närma sig dem är som att be om en fribiljett till döden. Det är livsfarligt. Ändå finns det en tradition på Tisby. Ön älskar vattenhästarna. I många generationer har man fångat vattenhästarna, försökt tämja den och ridit på dem i den stora tävlingen, Scorpioloppet. Inte alla överlever det loppet. Capaill Uisces rovgiriga tänder får man akta sig för, men kanske ännu mer havskanten. Havet lockar vattenhästarna konstant och har man otur drar hästen med sig sin ryttare till sin grav i havet.

Sean Kendrick såg sin pappa dö i just det loppet. Han är nu en ung man och den bästa ryttaren. Han har vunnit fyra gånger. Han jobbar åt Malvern. Han som äger mest hästar på ön, en hästuppfödare som säljer till fastlandet. Malvern äger också Corr. Seans älsklingshäst, en vattenhäst. Och det märks tydligt att de har ett märkligt band. Ingen kan tala med vattenhästarna som Sean kan.

Puck är den första kvinna som ska tävla någonsin. Allt för att hennes bror ska stanna kvar på ön en liten stund till. Men hon ska inte tävla på en vattenhäst utan en vanlig häst, hennes älskade Dove. Ren idioti tycker de flesta, en säker död. Dove är liten i jämförelse med alla vattenhästar och skräckslagen när hon känner vilka de är hon ska springa mot. Både Sean och Puck behöver den här vinsten. Men bara en kan vinna, och de båda hoppas på att vinna och överleva.

Det är inte bara människorna på ön som bör akta sig för Capaill Uisce, även djuren befinner sig i fara och känner magin som flödar genom vattenhästarna.

Boken är spännande redan från början av boken, och spänningen håller i sig. Den mildras inte utan trappas snarare upp. Spännande rakt igenom, kapitel efter kapitel. Jag förstår inte hur man lyckas skriva så att man behåller spänningen sida efter sida. Det är skickligt gjort.

Kapitlen är korta oftast bara tre-fyra sidor. Berättarrösterna är Puck och Sean, ungefär vartannat kapitel. Man får följa dem på sina olika håll och lite senare när de möts. Man förstår tidigt att det kommer uppstå en attraktion mellan dem. Eller det blir snarare en fascination av varandra. Egentligen en liten del i berättelsen. Deras kärlek är precis lagom spännade, försiktig och inte sliskig, snarare äkta. Inte alls den största handlingen i boken. Vilket jag är glad för. Resten av boken är en kärleksförklaring till hästar, vattenhästar, den karga ön. Men det är Sean och Puck som för historien framåt. Hela berättelsen är karaktärbaserad och man får veta händelserna utifrån det som de går igenom.

Jag skulle absolut inte kalla detta en hästbok! Även om kärleken till just dessa vattenhästar är oerhört stark på ön Thisby. Istället är det en bok om vänskap, kärlek, hämnd, lojalitet och mod. Den passar många läsare. Killar som tjejer tonåringar, unga vuxna och även vuxna skulle jag vilja påstå.

Ännu en sån där bok som jag inte ville skulle ta slut. En riktig favorit. Jag önskar att det fick komma en till bok om samma ö. Egentligen önskar jag inte det för det skulle nog inte bli lika bra. Men jag vill stanna kvar på Thisby tillsammans med Puck och Sean och Capaill Uisce.

Nu hoppas jag på att jag ska älska första boken i "Raven Boys" lika mycket.

"Jag blir ganska glad för leendet,

för pappa sa en gång att man ska vara mest tacksam

för de gåvor som är mest sällsynta." (Puck s 179)

En fin tanke!

 

Läs även andra bloggares åsikter om

Maggie Stiefvater, Dödsritten

Provläs på bokus

Länk till adlibris

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen

En av årets bästa böcker!!

Bart är en optimist. Han ser nästan alltid livet från den ljusa sidan. Och det kan vara ganska svårt om man har en vardag som Bart. Han och hans mamma lever på socialbidrag och bor i en skitig trappuppgång där det ligger trasiga knarksprutor. Inte nog med det så dricker hans mamma. Ofta och alldeles för mycket. Inte heller vet han vem hans pappa är. Han tränar boxning fast han egentligen inte vill. Han kan inte ens slå. Så Bart behöver verkligen sin egen optimism.

Det han vill mest av allt är att sjunga. Inte vilken sång som helst utan opera. Men han klarar inte av att sjunga inför folk. Enda gången det låter bra är när han stängt in sig på toan och sjunger för sig själv. Så fort han ska sjunga för någon spricker rösten och det låter inte alls bra.

I skolan är det ingen som vet hur hans liv hemma ser ut. Han är inte särskilt populär i skolan men inte heller längst ner på stegen. Men så träffar han Ada. Hon får reda på hans hemliga liv hemma. Och egentligen gör det kanske inte så mycket för Bart. Tills hela skolan också får veta. Ada är inte så bra på att hålla hemligheter.

Bart försöker varje dag se det positiva i livet. Även om det ibland är svårt.

Denna bok...läs den! Ha den som högläsning för dina barn. Läs den själv.
Missa inte denna bok.

Det finns otroligt mycket att prata om och fundera kring. Bart är en härlig pojke med en nästan odödlig positiv attityd som gör att han klarar av många olika situationer som dyker upp.
Den går snabbt att läsa då man blir så tagen av berättelsen att man inte vill lägga den ifrån sig.

Detta är en bok som verkligen berör, i alla fall mig.
Boken är bra redan från början. Men från elfte kapitlet, två tredjedelar in i boken blir den riktigt riktigt bra. En bladvändare. En bok jag vill ge bort som högläsningsbok till en förälder.

Läs även andra bloggares åsikter om

Balladen om en bruten näsa, Arne Svingen

Länkar till bokus, adlibris

Livet efter dig

Livet efter dig av Jojo Moyes

Boken fick mig att tänka på den fantastiska filmen "en oväntad vänskap".
En bok som jag var glad var just under 400 sidor lång så att jag fick njuta av den länge.

 

Vad? Detta är utan tvekan en underbar kärlekshistoria.

Will Traynor var en atletisk och framgångsrik eftertraktad ung man i London. Men en dag förändrar en motorcykelolyka allt detta. Han blir totalförlamad och finner ingen som helst glädje i livet längre.

Louise Clark är raka motsatsen till Will. Hon jobbar på ett sunkigt kafé. Bor hemma och försörjer hennes föräldrar på sin dåliga lön. Hon har inga som helst drömmar om att ta sig någon vart eller kämpa sig uppåt. När kaféet ska stänga blir Lou arbetslös.

I akut behov av pengar så tar hon jobbet hos Will, i brist på annat. Hon ska vara hans sällskapsdam. Underhålla honom, mata honom, försöka få honom att orka med livet. Men Will har bestämt sig att hans liv är helt tömt på glädje och han tänker göra slut på eländet. Lou bestämmer sig för att försöka få honom att ändra sig. Visa att han kan ha ett liv fyllt av saker trots att han sitter i rullstol. Han är inte särskilt charmig och svår att ha att göra med.

Ingen av dem kunde ana hur deras möte skulle komma att förändra deras liv och varandra så totalt. 

Jag? Jag är en person som lätt blir känslomässigt involverad. Och det är inget undantag när jag läser. Jag lever mig lätt in i historier, platser, människors liv...kanske just för att jag läst så mycket. Extra mycket blir det med en riktigt bra bok som fångar en. En sån där man blir helt uppslukad och inte kan sluta läsa. Man verkligen känner att man är där med karaktärerna. Då och då stöter jag på en bok som verkligen går rakt in i märgen på mig. Det känns som att jag är med. Jag blir engagerad i karaktärerna och vill att de ska vara verkliga. Att historien ska vara baserad på en sann historia, bara för att det är så fint!

Det här var en sån bok. Förvänta dig att gråta, skratta, till och med bli arg. För det blir man. Flera gånger om. Även om ämnet är tungt är inte boken det. Det finns humor, värme. Inte heller känns den sliskig och överfylld av klyshiga kärleksscener. Kärleken är äkta. Personerna är äkta.

 

Och?  När jag slog igen sista sidan och torkade bort mina tårar gav jag boken till min man att läsa."

Absolut en av mina bästa böcker på sista tiden. Och i år har jag faktiskt läst många BRA böcker. Den är fantastisk! En bok jag kommer att köpa till min bokhylla bara för att komma ihåg att läsa den en gång till, nån gång

 

Läs även andra bloggares åsikter om Livet efter dig, Jojo Moyes
Länkar till bokus, adlibris

Förr eller senare exploderar jag

Förr eller senare exploderar jag av John Green

Jag vet inte vart jag ska börja.
Det här är en sån där bok som jag önskar att jag inte hade läst.
För att jag skulle vilja ha nöjet att få läsa den för första gången igen.
Den hamnar absolut bland mina favoriter!

Omnämnd på många bloggar och bokrecensioner.
En ungdomsbok som passar alla. Vuxen som ung.

Bara inledningen är fantastisk.
John Green vill poängtera att det är en fiktiv berättelse. Det finns ingen anledning till att fundera kring vad som är verkliga inslag och vad som är påhittat. Varken romanen eller läsaren mår bra av detta. Även en fiktiv berättelse kan vara viktig.
Hur ofta läser inte jag böcker och undrar hur mycket som kan vara baserat på verkligheten.Skönt att bli påmind att inte alltid fundera så mycket bara låta det vara en berättelse.

Boken var väldigt jobbig att läsa emotionellt. För mig. Blir påmind. Om svärmor. Saknaden växer sig större för ett litet tag och blir nästan outhärdlig. Men det kan säkert vara bra att känna så också emellanåt.

Hazel Grace Lancaster är 16 år och har cancer, i lungorna. En obotlig variant. men hon får en medicin som gör att cancern i alla fall inte växer sig större. Hon får lite mer tid på sig att leva.
Men hon känner sig som en granat. Som förr eller senare kommer att explodera och skada alla som hon håller nära sig.

Augustus Waters är 17 år. Han har haft cancer och fått amputera ena benet. Men just för tillfället är han fri från cancer. Sen ett och ett halvt år. Men om han får ett återfall eller inte kan inte läkarna svara på. Just nu är han frisk.

De träffas på en stödgrupp där ungdomar som antingen har cancer eller blivit friskförklarade träffas för att stötta varandra och prata.

En kärlekshistoria. En vacker sådan.
Jag älskar Hazel Grace och Augustus. Jag vill lära känna dessa personer! Att dom ska vara verkliga. Den styrka som finns hos vissa människor är anmärkningsvärd. De är fantastiska karaktärer som man inte kan annat än älska.

Jag tänker inte säga så mycket mer om boken.
LÄS DEN!!!

"Åh, det skulle inte göra något, Hazel Grace. Det skulle vara ett privilegium att få hjärtat krossat av dig." s 176

The help (Niceville på svenska)

The help (Niceville på svenska) av Kathryn Stockett

Jag läste denna bok långt efter att den kom ut och var så där extremt populär.
Det är en sån där bok som jag ville spara på och ha gott om tid att läsa den, helst i sträck.
En sån där bok som jag bara visste är precis i min stil.

Jag lånade hem boken sommaren 2011 under semestern och tänkte att nu ska jag läsa den. Började läsa men insåg  efter något kapitel att jag kände igen boken. Så jag kollade i förteckningen vad den hette på engelska och insåg att jag köpt denna och att den stod i bokhyllan hemma. Eftersom jag helst ville läsa den på engelska lämnade jag tillbaka boken på biblioteket och började en annan bok.

Så glömdes boken bort. Så när vi skulle åka till Grekland på en riktig slappar bada-sola-läsa semester i två veckor så var denna bok ett självklart val. All tid i världen att läsa och låta sig bli uppslukad. Och det blev jag. Helt uppslukad av denna bok. Jag läste i solstolen, på stranden, i sängen på morgonen och på kvällen, på caféerna, ja överallt. Jag ville inte sluta läsa. Det var en sådan bok som jag inte ville skulle ta slut. Då man känner sig ledsen när man ser hur sidorna blir allt färre.

Med andra ord så är detta en bok jag absolut tycker är värd att läsas.
Kathryn Stockett skriver på ett fantastiskt sätt där man rycks med och kan se allting framför sig. Hon beskriver miljöer, händelser, personer på ett mycket bra sätt och lyckas med att förmedla känslan.

Skeeter är en vit kvinna i den högre medelklassen i 1960-talets Södern. Hon återvänder till Jackson Mississippi efter att ha studerat på universitet. Till en början är hon lite annorlunda eftersom hon studerat men snabbt faller hon tillbaka in i sina gamla spår och gamla vänskapskretsar. Men hon har ändå förändrats. Hon drömmer om att bli en författare och får jobb på den lokala tidningen med att svara på frågor till en kolumn om hem och städning. Hon lär känna två svarta hemhjälper för att klara av detta jobb.

Skeeter vill mer och tillsammans med Aibileen och Minny, hemjälperna, bestämmer de sig för att skriva en bok. En bok om hur verkligheten ser ut bakom de vita fasaderna. Hur livet kan te sig för hemhjälpen. Ett farligt uppdrag. För tänk om arbetsgivarna får reda på att det handlar om just staden Jackson. Därför döps staden till Niceville i boken.

De skriver om de svarta kvinnornas drömmar, längtan och hur de har behandlats av sina arbetsgivare. En del bra, kärleksfullt, respektfullt. Medan andra har förnedrats, diskriminerats och behandlats mycket illa.

Det är en fantastisk bok. Man glädjs och förfäras med karaktärerna.

Boken är till största del ren fiktion även om det säkerligen har sett liknande ut i Södern i USA. Kathryns familj hade även en egen hemhjälp och jag kan tänka att hon har varit en inspiration.

Om ni inte läst den gör det!!