På skolan vågar de andra eleverna knappt bemöta henne med blicken. De vet inte vad de ska säga. Och hennes favoritlärare som verkade tycka så bra om dem båda vill inte heller se på Caitlin. Och beter sig så märkligt. Hur ska hon klara av hela skolåret?
Hon lär känna Dylan en ny tjej på skolan. Och till en början så verkar det kanske som att de kan bli vänner. Men inte heller där blir det riktigt som hon tänkt och hon blir ensam igen.
Minnen dyker upp hela tiden. Sånt som hon och Ingrid gjorde eller sa. En kväll hittar hon en dagbok under sin säng. Ingrids dagbok. Hon måste ha lämnat den där till Caitlin. Bit för bit tar Caitlin sig igenom dagboken och den hjälper henne att gå vidare. Ta sig igenom den tunga sorgen. Det finns plats för vänskap trots att inte Ingrid längre är kvar.
En bok om ett annat viktigt ämne. Självmord.
Alltför många ungdomar idag mår dåligt och får inte den hjälp de kanske ropar efter.
Här får vi följa vännen till Ingrid efter att det värsta har hänt. Känslorna som följer, vad kunde jag ha gjort? Varför hjälpte jag henne inte?
Det är viktigt för ungdomarna att inte se sig själv som skulden, eller känna att om jag bara hade varit bättre. Det ligger mycket djupare än så.
Boken är otroligt bra. En av mina favoriter. Den är välskriven och djupt känslosam. Självklart faller det en och annan tår. Den är sorglig men samtidigt så finns det en hel massa hopp och framtidstro i boken också. Kanske är det därför den är så bra. Den blir inte allt igenom tung och mörk. För så är det ju också i livet. Trots allt det svåra så ljusnar det i horisonten efter en tid. En bok som verkligen berör.
Läs även andra bloggares åsikter om Jag går dit du går, Nina Lacour
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar