Döden och alla hans vänner av Kristoffer Leandoer

Dödis lämnas ofta kvar i den stora borgen ute på slätten när hans pappa går till jobbet. Han är ofta borta hela dagen men han vill inte berätta vad det är han gör. Tids nog får du veta säger han.

Dödis vänner är en giftig spindel och en kråka. Men en dag så får han till slut följa med sin far. De går över floden in i människornas värld och där får han se vad pappa gör. Det är dags för Dödis att lära sig så att han en dag kan ta över sin fars arbete. Att hämta hem de döda till dödsriket. Men det är inte ett lätt jobb. Inte alla vill dö.

Dödis inser hur tungt hans fars jobb är och varför han så ofta kommer hem trött. På sina vandringar i människornas värld och ute på den öde slätten så funderar Dödis mycket. Han grubblar över alltings existens, och är kanske lite väl känslig för detta arbete. Han möter människor som ger honom nya tankeställningar och försöker så gott han kan hantera allt han möter i människors blickar och tankar.

Men det är som sagt inte helt lätt. Speciellt inte när vissa gör vad som helst för att slippa dö.
En mycket märklig bok. Inte en dålig bok. Egentligen en riktig bra bok, men märklig. Den är väl skriven och absolut läsvärd.

Det känns svårt att avgöra om det är en bok för barn eller för vuxna. Kanske både och. Den har väldigt mycket att prata kring om livet, döden och allt därimellan. Det är kloka tankar och intressanta funderingar som präntats ner på papper.

Samtidigt som temat är dystert, döden, så är boken inte alls så tung som man kan tro. Kanske är det alla djupa filosofiska tankar som lyfter boken. Det finns en humor även om den inte är helt påtaglig alla gånger.

En mycket läsvärd bok, för alla! Jag fick flera gånger stanna upp och fundera över vissa stycken. Hur sant det är det som står. Hur tänker jag? Hur påverkar mina tankar mitt liv, min möjlighet att glädjas i nuet. Alla ska vi dö en gång...men vad gör vi av tiden fram tills dess.

"Han såg sig omkring i folkvimlet. Hur många av dem var som Dagny? Hur många av dem tog tillvara på sina liv, och bestämde sig för att även om det de hade inte var perfekt så var det perfekt för dem?" (s 111)

 

"Och alltsammans var ju bara svammel, bara någon dåres religiösa svammel som uteliggaren fått gratis eller hittat i en soptunna. Men det räckte för att göra honom lycklig, det räckte för att ge hans tillvaro form och innehåll. Medan tvärtom all den framgång som dirigenten kämpat målmedvetet för i hela sitt liv bara gav honom ångest när den blev hans. Tänk om det var så jämt: ju mer man ansträngde sig, desto mindre kunde man njute. Kunde man inte berätta det för alla? Det skulle nog inte hjälpa, tänkte Dödis: det fanns knappt någon förälder som skulle säga till sitt barn att göra ingenting, bara för att man blir lyckligare då." (s 124)

Läs även andra bloggares åsikter om Döden och alla hans vänner, Kristoffer Leandoer

Länk till adlibris

Provläs boken på bokus