Som om hösten kom på sommaren av Jan Henrik Nielsen

Nanna och Fride bor i en bunker tillsammans med sin pappa. Bunkern ligger under ett hus ute på en ö. Det finns ingen annan där. De har gömt sig där, från en sjukdom som härjar ovanför jorden. Den har dödat nästan allt liv. Först växterna, sen djuren och till slut började människorna också dö. Nästan allt är dött. Så de gömde sig för att överleva, inte smittas. Ingen av de har varit utanför i friska luften på flera flera år.

Nanna och Fride börjar bli less på att alltid vara i bunkern. Fride var bara en bebis och minns knappt något alls från livet utanför. 

Men så en dag blir pappa sjuk. Han börjar hosta gult slem. På nåt sätt har han blivit smittad. Han behöver medicin. För det finns en medicin, men den var svår att tillverka och räckte inte till alla människor. Men finns det någon medicin kvar? Nanna och Fride måste bege sig in till staden för att söka efter medicin och mat, för konserverna är snart slut. 

Finns det mer människor där ute och är de farliga? Nanna och Fride får upptäcka världen utanför. En värld som Nanna inte känner igen, en värld som Fride upptäcker för första gången. Finns det något liv kvar?

Denna bok får mig direkt att tänka på "the Road" av Corman McCarthy. En post-apocalyptisk berättelse om en far och son som vandrar genom en värld där det mesta har blivit förstört.
Som om hösten kom på sommaren är nästan som en barnversion av "the Road".

Den är otroligt bra. Den är spännande men inte så där läskigt spännande. Därför tycker jag gott att man kan läsa den i årskurs 5 kanske till och med årskurs 4 om man är en van läsare. Den är relativt tjock, 280 sidor, men berättelsen flyter på väldigt bra. Den känns inte alls tung att läsa. Trots allt det tunga så finns det hopp i boken. Dialogerna är väldigt givande och för boken framåt.

Jag tyckte verkligen mycket bra om denna bok! Men då älskade jag ju the Road också. Ett bra tips för dem som gillar lite post-apocalysm. 

Läs även andra bloggares åsikter om Som om hösten kom på sommaren, Jan Henrik Nielsen

Länk till adlibris 

Provläs boken på bokus

Carbon diaries 2015: Mitt klimatkatastrofala liv av Saci Lloyd

Laura bor i London. Hennes liv har previs förändrats väldigt stort.
Storbritannien är först med att testa koldioxidransonering. Om det funkar ska resten av världen följa efter.

Varje person får ett ransoneringskort med max 200 poäng per månad. Från detta kort dras den mängd du använder när du lagar mat, sitter vid datorn, reser, duschar, ja allt du gör. Om du överskrider dina poäng för en månad så får det konsekvenser. Och när du närmar dig slutet av dina sammanlagda poäng för året...ja då sitter du där i mörkret.

Lauras familj är inte riktigt redo för detta. Hennes syster vill resa och hennes mamma älskar sin SAAB. Men allt måste skäras ner på rejält. Och resa ja det finns inte ens på världskartan att ha råd med koldioxidpoäng till det. En svart marknad börjar där man kan få tag på mer poäng.

Naturkatastrofer kommer allt närmre London. I övriga Europa är det översvämmningar varvat med torka och snöstormar. Stormar som slår ut elnät och vattenförsörjningen. Storbritannien importerar det mesta av sin el och får problem när resten av Europa inte har el så det räcker att dela med sig av.
Även London får sin del av naturkatastrofer.

Det är en mycket aktuell bok. Man får sig en tankeväckare och börjar fundera över sina livsval. Tänk om det skulle bli något liknande? Snart?
Om vi fortsätter som vi gör vart kommer vi då att hamna?

Boken är skriven i dagboksform och därmed inte tung att läsa trots sina 334 sidor. Efter ungefär halva boken blir det en riktig bladvändare och spänningen trappas upp ett steg.

Och det handlar inte bara om miljö och katastrofer. Utan även lite om relationer i familjen, vänskap, kärlek och skola.

Läs även andra bloggares åsikter om

Mitt klimatkatastrofala liv, Saci Lloyd

Länkar till bokus, adlibris