Visar inlägg med etikett Utanförskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utanförskap. Visa alla inlägg

fredag 8 augusti 2014

Projekt Rosie av Graeme Simsion


Vad? Don Tillman är 39 år och har precis bestämt sig för att han ska gifta sig. Men han vet inte med vem än. Han bestämmer sig för att göra det till ett projekt. Porjekt Fru. Han skriver ihop ett grundligt frågeformulär och tänker att på så vis kan han ju eliminera de som han ändå inte kommer passa ihop med.
Don har ett inrutat liv, sturkturerad forskare och har lite svårt för att träffa kvinnor eftersom han inte riktigt passar in i sociala sammanhang.

Rosie Jarman en snygg och spontan tjej som jobbar som bartender. Hon är allt tvärtemot för vad Don söker efter. Ändå vänder hon upp och ner på hela hans liv. Han hjälper Rosie i jakt på att  hitta sin biologiske far. Och allt eftersom tvingas han rubba sina inramade rutiner. Och han märker att det inte är så farligt.

Jag? Lyssnade på boken medan jag stått och målat fönster. Stått och småskrattat för mig själv. En mysig, rolig och helt knäpp historia. Man blir underhållen rakt igenom från första till sista sidan. Historien är charmig och karaktärerna lagom udda för att göra den rolig. Men inte så udda att det verkar otroligt.
Och? Tänkvärd. Visst kan man hitta kärleken trots att man så olik alla andra.



Läs även andra bloggares åsikter om ,
Länk till bokus, bokus, adlibris

onsdag 21 maj 2014

När Kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Vad? Året är 1942. Platsen är Kalifornien.
På postkontorets dörr står en kallelse där det står att alla japaner ska flyttas. Över en natt har alla japaner blivit fiender i det land där många har bott så länge, trots att de är amerikaner egentligen.

En kvinna läser kallelsen och går hem för att packa. Hennes man har tagits bort för förhör en natt, i morgonrock och tofflor. TIllsammans med sina barn åker de till Utah. I Utah finns öken, taggtråd, baracker och många många fler japaner. Ett interneringsläger.

Jag? En bok i ett litet format, kort. Men tänk så mycket som kan rymmas i en liten bok. Boken får mig direkt att tänka på "hotellet i hörnet av bittertoch ljuv". Läs om den här. Den utspelar sig i samma tid men på annan plats och även där skickas dem till interneringsläger.
Tänk så hemskt. Helt plötsligt blir du en fiende och dina grannar vill inte veta av dig, och när du kommer tillbaka är det som om ingenting har hänt.
 
Och? Det här är Julie Otsukas andra bok. Den första, Vi kom över havet, kan du läsa om här. Också den i litet format. Eller egentligen är det hennes andra bok pch denna är den första. Men i svensk översättning har de kommit tvärtom.


 
Läs även andra bloggares åsikter om ,
Länk till adlibris, bokus

måndag 5 maj 2014

Undret av R.J. Palacio

August är tio år. Han älskar Star Wars är väldigt smart och älskar sin familj. Han är en väldigt positiv och glad människa. August har fram tills nu hemskolats av sin mamma. Men nu är det dags för honom att börja skolan. Om han vill. Han får helt välja själv. Men till slut bestämmer han sig för att det nog är dags. Men det är inget lätt val och han vet att det kommer att bli tufft.

August föddes med ett gravt missbildat ansikte. Han är van vid att folk stirrar och pekar. Hans ansikte ser helt annorlunda ut än andras. Han blir kallad missfoster och alla möjliga elaka saker. Ändå är August en glad kille. Han säger och tänker massor av kloka saker. Som
 "Jag känner mig vanlig. Inuti.
Den enda anledningen till att jag inte är vanlig är att ingen annan tycker att jag är det."
 
Nu när han ska börja skolan börjar han undra hur folk kommer att reagera. Kommer han att få några vänner? Hur ska de förstå att han är precis lika vanlig som de? Bara att han ser annorlunda ut.
 
Boken är berättad ur flera personers persepektiv. Till exempel August själv, hans bästa vän, hans storasyster. På så vis får vi följa historien om August inte bara från hans eget perspektiv utan även människor i hans närhet och hur det påverkar alla på olika sätt. Boken och den viktiga berättelsen blir ännu djupare.

Det här är en varm bok. Fylld med humor och en positiv anda. Trots de svårigheter August ställs inför så tar han livet med en klackspark. Ibland är det nästan värre för andra än för han själv. Även om det ibland självklart blir väldigt jobbigt för en tioårig kille som August.

Det är en tjock bok men ändå lättläst. Den är så gripande att den blir svår att lägga ifrån sig. Jag fällde flera tårar under bokens gång. Passar väldigt bra som högläsning. Inte bara i en klass utan även hemma för hela familjen.

En viktig bok. En bok att prata om. Den påminner oss om hur beroende vi är av andra människor, av varandra. För att utvecklas och bli bättre människor. Vi är så sköra. Och i slutändan spelar vårt yttre verkligen ingen roll. Det är det som finns på insidan som spelar någon roll. Det är där man får se vem personen verkligen är.

En mycket mycket bra bok! Läs den!!
En sån där bok jag måste köpa till min bokhylla och läsa igen.




Läs även andra bloggares åsikter om ,
Länk till adlibris, bokus













tisdag 4 mars 2014

Lite ihop av Johanna Lindbäck


Efter sommarlovet så har saker och ting förändrats. De har börjat sexan. Majken tycker att Tessan, hennes bästa vän, helt plötsligt bara vill prata om killar. Hon fattar inte alltid vad de menar och Tessan verkar inte alls vilja prata med henne om det. Istället pratar hon med Belinda, som de egentligen inte alls gillat.

Helt plötsligt är Majken inte alls cool. Hon spelar fiol och vill inte alls prata om eller med killar särskilt mycket. Men så träffar hon Ivan en dag när hon väntar på Izzy, hennes fiollärare. Ivan spelar gitarr och är ny i skolan. Inte så att Majken blir kär men hon kommer på en plan.

En plan för att kanske få bli lite inne i gänget igen. En plan att visa att hon visst kan prata både med och om killar. Allt för att Tessan ska vilja vara som bästa vänner igen. Majken kommer dock på planen mitt i natten och när hon redan berättat om den för Ivan så verkar det inte längre som en så smart idé. Det där med att låtsas vara "lite ihop" när man inte ens vet vad man ska göra eller prata med om när man är ihop...

Johanna Lindbäck har skrivit många böcker för ungdomar. Det är hennes första bok för den lite yngre målgruppen. 9-12 år. Den är skriven på hennes vanliga sätt med ungdomars språk. Det är ett speciellt språk. Men det funkar bra och gör boken trovärdig. Och som vanligt skriver hon med lokal anknytning till Norrland, framförallt Umeå. Alltid lika roligt!

En bok som beskriver hur det kan vara att börja sexan. Börja bli kär eller inte kär, eller kanske det där mellantinget då man inte riktigt vet. Om vänskap och hur även den förändras när man helt plötsligt befinner sig på olika faser...

Vi har ett projekt med denna i tre årskurs femmor. Ska bli intressant att höra vad de tycker om boken.

Visst vet ni förresten att Johanna Lindbäck är vår nästa läsambassadör?!
Kolla in hemsidan...här.

 
Läs även andra bloggares åsikter om ,
Länkar till bokusadlibris

måndag 2 december 2013

The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky


Vad? Charlie är en panelhöna. Han sitter mest och tittar på och är inte riktigt deltagande i livet. Han iakttar. Han har varit med om något i sitt förflutna som han förtränger vilket påverkar hans psyke. Han är inte den mest stabila pojken men han är otroligt smart och klok. Ibland blir det bara lite fel när han säger det han tänker utan att tänka på konsekvenserna.

Charlie har precis börjat sitt första år på high school. Han är ensam. Inte riktigt mobbad men inte heller populär. Han befinner sig i ytterkanten av tillvaron. Men så lär han känna Sam och Patrick. De är halvsyskon och går sista året på high school. De blir goda vänner och introducerar Charlie till delar av livet som han aldrig stött på.

Mr. Eriksson är Charlies lärare i amerikansk litteratur som har en stor betydelse. Det är han som säger åt Charlie att börja delta i livet inte bara iaktta. Mr Eriksson visar ett stort intresse för Charlie och försöker utmana honom. Ge honom svårare litteratur att läsa och skriva om utanför skoltiden. För Charlie han drömmer om att bli författare.

Jag? Boken är filmatiserad. En mycket bra filmversion men boken var så klart bättre. Boken har ett betydligt större djup. Mycket försvinner i filmen eftersom den måste kortas ner. Men helt klart är filmen värd att se.
Den är skriven i brevform. Han skriver till en kompis, någon som man inte vet vem det är. Kanske är det jag eller du. En filosofisk bok där man inte kan annat än älska Charlie.
Och? Jag läste boken på engelska men den finns översatt till svenska.

"I started reading it when I got home, and to tell you the truth, I don't know what the guy is talking about. I would never tell Bill this. Sam told me that William S. Burroughs wrote the book when he was on heroin and that I should "go with the flow". So, I did. I still had no idea what he was talking about, so I went downstairs to watch television with my sister.
The show was Gomer Pyle, and my sister was very quiet and moody. I tried to talk to her, but she just told me to shut up and leave her alone. So, I watched the show for a few minutes, but it made even less sense to me than the book, so I decided to do my math homework, which was a mistake because math has never made any sense to me.
I was just confused all day.
So, I tried to help my mother in the kitchen, but I dropped the casserole, so she told me to read in my room until my father came home, but reading is what started this whole mess in the first place." (p 115)

Ett citat som verkligen fångar känslan i boken. Charlie är en pojke som har många tankar i huvudet. Lätt förvirrad, men klok och rolig.


Läs även andra bloggares åsikter om
Länk till bokus, adlibris

måndag 28 oktober 2013

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen


En av årets bästa böcker!!

Bart är en optimist. Han ser nästan alltid livet från den ljusa sidan. Och det kan vara ganska svårt om man har en vardag som Bart. Han och hans mamma lever på socialbidrag och bor i en skitig trappuppgång där det ligger trasiga knarksprutor. Inte nog med det så dricker hans mamma. Ofta och alldeles för mycket. Inte heller vet han vem hans pappa är. Han tränar boxning fast han egentligen inte vill. Han kan inte ens slå. Så Bart behöver verkligen sin egen optimism.

Det han vill mest av allt är att sjunga. Inte vilken sång som helst utan opera. Men han klarar inte av att sjunga inför folk. Enda gången det låter bra är när han stängt in sig på toan och sjunger för sig själv. Så fort han ska sjunga för någon spricker rösten och det låter inte alls bra.

I skolan är det ingen som vet hur hans liv hemma ser ut. Han är inte särskilt populär i skolan men inte heller längst ner på stegen. Men så träffar han Ada. Hon får reda på hans hemliga liv hemma. Och egentligen gör det kanske inte så mycket för Bart. Tills hela skolan också får veta. Ada är inte så bra på att hålla hemligheter.

Bart försöker varje dag se det positiva i livet. Även om det ibland är svårt.

Denna bok...läs den! Ha den som högläsning för dina barn. Läs den själv.
Missa inte denna bok.

Det finns otroligt mycket att prata om och fundera kring. Bart är en härlig pojke med en nästan odödlig positiv attityd som gör att han klarar av många olika situationer som dyker upp.
Den går snabbt att läsa då man blir så tagen av berättelsen att man inte vill lägga den ifrån sig.

Detta är en bok som verkligen berör, i alla fall mig.
Boken är bra redan från början. Men från elfte kapitlet, två tredjedelar in i boken blir den riktigt riktigt bra. En bladvändare. En bok jag vill ge bort som högläsningsbok till en förälder.


Läs även andra bloggares åsikter om
Länkar till bokus, adlibris

tisdag 24 september 2013

Den blå dagboken

Den blå dagboken av James A Levine

Vad? Batik är en flicka i Indien, på femton år. Hon blir såld av sin far till en bordell. Där har hon vad hon kallar ett eget näste där hon "bakar kaka" med man efter man. Hon är duktig och väldigt omtyckt. Allt för att överleva. Man får läsa om hur hon invigs på detta ställe och tuktas till att inte ha några känslor. När hon var yngre, innan blev prostituerad, blev hon sjuk och fick komma till ett missionärssjukhus. Där fick hon lära sig att skriva. Och i det liv hon nu hamnat i är det hennes tillflykt. Hon får tag på en blå bok och där skriver hon om allt hon ser, hör och är med om.

Jag? Jag blir upprörd av att läsa såna här böcker. Att veta att barn lever ett sådant här liv är förkrossande. Jag känner att jag gör alldeles för lite! Men på samma gång vet jag inte vad jag ska göra. Trygg befinner jag mig i Sverige och blir alldeles för sällan påmind om den misär en större del av världens befolkning lever under.

Och? www.batukfoundation.org Gå in där och läs mer

 

fredag 2 augusti 2013

Intet

Intet av Janne Teller

Jag fick vibbar av "flugornas herre" när jag läste denna bok.
Vad och varför kan jag inte sätta fingret på. Bara en känsla.

Den sätter verkligen igång tankarna. Om mening, meningen med livet, moral och ja själva livet, betydelsen. Finns det någon betydelse?

En kort bok, lättläst. Passar bra att ha på högstadiet och även gymnasiet. Att den är spännande är ju också ett plus. Det var svårt att lägga ifrån sig boken.

Agnes går i klass 7A. Det är hon som berättar historien. Pierre Anthon gick i hennes klass och en dag bestämde han sig för att ingenting har någon betydelse. Han klättrade upp i ett plommonträd och ropade till klasskompisarna varje gång de gick förbi. Hånade dem, påminde dem om att ingenting betyder något.

Klassen blir väldigt upprörda. De vill få ner honom från trädet men framförallt vill de visa honom, och även sig själva tror jag, att det finns sådant som har betydelse i livet.

De hittar en gammal såg och det hela börjar som en lek. Var och en måste ge upp något viktigt och lägga det på högen. Samla bevis för att visa Pierre Anthon att det finns sånt som betyder något. Visst läggs det fina saker dit men inget som har jättestor betydelse.
Så de bestämmer att en person börjar och får bestämma vad en annan i klassen måste lägga dit. Och sen blir det nästas tur osv. På så vis blir det något som verkligen betyder något. Och känner man någon väl kan det bli mycket svårt att avstå från just den grejen. Det börjar smått men eskalerar. Och när en i klassen fått lämna ifrån sig sin hamster går det inte att stoppa.
Jag fick rysningar! De är ju bara barn!
Vad skulle jag bli tvingad att lägga på högen?

En bok väl värd att läsa och fundera kring vad som har betydelse i livet.


tisdag 16 juli 2013

Gilla hata horan

Gilla hata horan av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson är en ungdomsförfattare som jag tycker bra om. Hon skriver på ett lättbegripligt sätt och om ämnen som är ungdomars vardag.

Den här boken har hon skrivit genom ett samarbete med Pocketförlaget och Friends.

Jag måste börja med att säga att boken var mycket välskriven. Man kunde inte sluta läsa det flöt på så bra. En mycket mycket bra bok men med ett väldigt jobbigt tema.
Mobbning. Ingen lätt variant av mobbning heller, om det nu finns sådant.
För mig var boken tung att läsa. Dels för att jag själv varit med om mobbning. men framförallt när man tänker att detta är säkerligen vardag för många ungdomar. I och med sociala nätverk och internet har mobbningen gått från att ske i skolan till att ske dygnet runt, även i hemmet. Det är fruktansvärt! Jag blir upprörd och väldigt berörd av denna bok. Vilket nog också är tanken!

Mycket bra att Johanna Nilsson skriver en sådan här bok. Använd den i skolan för att tala om mobbning. Vart går gränsen? Är det okej att ge igen med samma metod? Hur snabbt sprider sig rykten egentligen?
Det finns lärarhandledning till boken att hämta gratis på Friends hemsida. http://friends.se/gillahatahoran

Boken då:

Jonna och Gloria är 15 år. De är bästisar, inte direkt populära men inte heller mobbade. Båda är boknördar. Men inte 100% nörd då Jonna sportar och Gloria håller på med musik.
Robin är coolaste killen på skolan. Alla tjejer är kär i honom. Gloria också, men inte Jonna.
Gloria vill absolut ha Robins uppmärksamhet! Bli vän med honom på Facebook.
Men för att få bli det vill Robin att hon ska skicka bilder på hennes bröst. Jonna blir upprörd när hon får höra det men Gloria har redan skickat.

Efter att ha lussat för lärarna sent på kvällen blir det en efterfest hos en av killarna i 9B. Där dricks det öl och vin och det blir dans. Robin han dansar både med Jonna och Gloria. Gloria är helt lyrisk och bryr sig inte om att Robin tafsar lite. Men Jonna går därifrån när han tafsar. Men nåt hände efter hon hade gått. Dagen efter svarar inte Gloria. Jonna går in på Facebook. Där har det startats en grupp "hata horan" och klasskompisar uppmanas att gilla gruppen. Gloria blir mobbad och kallad hora i skolan, bloggen, facebook, chat. Robin har lagt ut bilderna så alla har sett. På festen tvingade han Gloria att suga av honom. Med klasskompisar som stod och såg på, filmade.

Men det Robin inte anade händer. Någon ger igen med samma metod. Hotar honom, kallar honom hora. Nu finns det två facebookgrupper, "hata horan" och "hata horan 2".

Det hela eskalerar och blir bara värre och värre...

Jag blir upprörd bara av att skriva om boken. Mitt hjärta brister att människor, ungdomar beter sig på det här viset. Tycker att det inte är fel, kränker varandra. Vad har hänt med vår medmänsklighet, vår medkänsla?

Jag var tvungen att läsa den i omgångar. Det blev för jobbigt.
Men läs den! Bli upprörd!

fredag 14 juni 2013

Som om jag vore något mycket dyrbart

Som om jag vore något mycket dyrbart av Terri-Lynne Waldvik

Vad? I staden där flickan bor finns en gubbe. Tokgubben. Alla kallar honom så inte bara barnen. Han är grå, tråkig och bor på grågatan. Ingen gillar honom. Flickan gör något mot tokgubben som hon ångrar. Verkligen ångrar och inte kan berätta för någon inte ens mamma, men för oss som läser vågar hon berätta. Hon ångrar sig så mycket att hon tillslut måste ta reda på varför tokgubben är så ledsen. Hon kan göra nästan vad som helst för att han ska bli glad igen.

Jag? Bokens omslag och bokens titel fick mig att falla direkt! vackra snöflingor som dalar. Och en titel så vacker...
En sån där bok som är sådär ofantligt bra och gripande att jag fällde en tår eller två.

Och? Även jag känner mig som något mycket dyrbart när jag läser denna bok. Alla är vi som något mycket dyrbart.

 


tisdag 11 juni 2013

Blink Blink med stjärnan

Blink blink med stjärnan av Ingrid Olsson

Vad? En novellsamling. Om bland annat: att vara på väg från pappa till mamma som tycker olika om saker och ting. Att få ett nytt halvsyskon. Att måsta gå till skolan med en kliande röd sticketröja. Om att vara rädd för mörkret. Om mormors glasängel som går sönder.

Jag? En novellsamling med korta textstycken. Varje berättelse har något mörkt över sig men även en liten ljusglimt som blinkar som en stjärna i mörkret. Mycket väl skriven. Läsvärd och finns mycket att fundera kring det man läser. Den väcker funderingar och tankar.

Och? Tänk vad ljus och mörker gör skillnad. Mörkret (tänker på vår Norrlandsvinter) är tungt och tröttsamt men ljuset (ljuva Norrlands sommarnatt) är lättsamt och befriande. En liten glimma ljus bryter det mörkaste av mörker. Men det allra tyngsta av mörker kan för allt i världen inte döda det där lilla lilla ljusblinket.

Alla!! Unga som gamla borde avvara en liten stund av sitt liv till att läsa denna bok!



tisdag 21 maj 2013

The help (Niceville på svenska)

The help (Niceville på svenska) av Kathryn Stockett

Jag läste denna bok långt efter att den kom ut och var så där extremt populär.
Det är en sån där bok som jag ville spara på och ha gott om tid att läsa den, helst i sträck.
En sån där bok som jag bara visste är precis i min stil.

Jag lånade hem boken sommaren 2011 under semestern och tänkte att nu ska jag läsa den. Började läsa men insåg  efter något kapitel att jag kände igen boken. Så jag kollade i förteckningen vad den hette på engelska och insåg att jag köpt denna och att den stod i bokhyllan hemma. Eftersom jag helst ville läsa den på engelska lämnade jag tillbaka boken på biblioteket och började en annan bok.

Så glömdes boken bort. Så när vi skulle åka till Grekland på en riktig slappar bada-sola-läsa semester i två veckor så var denna bok ett självklart val. All tid i världen att läsa och låta sig bli uppslukad. Och det blev jag. Helt uppslukad av denna bok. Jag läste i solstolen, på stranden, i sängen på morgonen och på kvällen, på caféerna, ja överallt. Jag ville inte sluta läsa. Det var en sådan bok som jag inte ville skulle ta slut. Då man känner sig ledsen när man ser hur sidorna blir allt färre.

Med andra ord så är detta en bok jag absolut tycker är värd att läsas.
Kathryn Stockett skriver på ett fantastiskt sätt där man rycks med och kan se allting framför sig. Hon beskriver miljöer, händelser, personer på ett mycket bra sätt och lyckas med att förmedla känslan.

Skeeter är en vit kvinna i den högre medelklassen i 1960-talets Södern. Hon återvänder till Jackson Mississippi efter att ha studerat på universitet. Till en början är hon lite annorlunda eftersom hon studerat men snabbt faller hon tillbaka in i sina gamla spår och gamla vänskapskretsar. Men hon har ändå förändrats. Hon drömmer om att bli en författare och får jobb på den lokala tidningen med att svara på frågor till en kolumn om hem och städning. Hon lär känna två svarta hemhjälper för att klara av detta jobb.

Skeeter vill mer och tillsammans med Aibileen och Minny, hemjälperna, bestämmer de sig för att skriva en bok. En bok om hur verkligheten ser ut bakom de vita fasaderna. Hur livet kan te sig för hemhjälpen. Ett farligt uppdrag. För tänk om arbetsgivarna får reda på att det handlar om just staden Jackson. Därför döps staden till Niceville i boken.

De skriver om de svarta kvinnornas drömmar, längtan och hur de har behandlats av sina arbetsgivare. En del bra, kärleksfullt, respektfullt. Medan andra har förnedrats, diskriminerats och behandlats mycket illa.

Det är en fantastisk bok. Man glädjs och förfäras med karaktärerna.

Boken är till största del ren fiktion även om det säkerligen har sett liknande ut i Södern i USA. Kathryns familj hade även en egen hemhjälp och jag kan tänka att hon har varit en inspiration.

Om ni inte läst den gör det!!

onsdag 3 april 2013

Skuggan i väggen

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn

En sån fantastiskt bra bok! Läs denna.
Köp den åt ditt barn, andras barn.
Högläs den så att också du får njuta av den.

Jag har precis läst ut den. Sträckläste den.
Kunde inte lägga ifrån mig den.

Micke (Mikaela) har just flyttat till en liten by i norr tillsammans med hennes mamma. Det är inte första gången som de flyttat och Micke är less. Här vill hon stanna. Här vill hon att det ska bli bra.

De har flyttat in i ett gammalt stort hus. I klassen får hon höra att det spökar i huset.Det var en flicka som bodde i huset en gång i tiden som drunknade i älven. Hon blev knuffad säger de!

Micke vet inte vad hon ska tro. När de flyttade in upptäckte Micke en skugga i väggen. Som ser ut som en flicka. Kan det vara hon som bodde där innan? Det börjar hända saker och Micke tror att skuggan i väggen har något med det som händer att göra. Men hon är inte konstigt nog inte särskilt rädd.

Det som hände för länge sedan verkar fortfarande leva vidare i många som fortfarande bor i byn. Kan hon ta reda på vad som hänt?

En spännande bok. Mycket spännande. Inte läskig utan spännande på ett så där bra sätt att man bara vill fortsätta vända på varje blad och läsa vidare. Man dras med av berättelsen.

En bok som handlar om mer än bara skuggan i väggen.
En bok att prata kring.
Om vänskap. Mellan klasskompisar, familjemedlemmar, äldre människor. Att komma till en ny klass, till en liten klass. Om mobbning och följder som kan komma av det. Om att allt inte alltid är som det verkar.

Mycket bra skrivet. Inte bara för ungdomar. Utan även för vuxna.
Jag tyckte boken var bra som bok inte bara som ungdomsbok.

 

 

måndag 18 mars 2013

Vi kom över havet

Vi kom över havet   av Julie Otsuka

En kortare bok i litet format.
En bok som inspirerats av levnadshistorier från japanska invandrare i Amerika i början av 1900talet.

Den är skriven på ett poetiskt sätt.
Med många levnadsöden inlindade i en berättelse.

I styckena börjar meningarna på i stort sett samma sätt som styckets första mening.
"Några av oss..."
"En av oss..."
Det blir en mycket upprepande text boken igenom.
Men inte på ett sätt som stör. Jag tycker ändå att texten flyter på bra.

Vi får följa en skara kvinnor som kom över havet från Japan till Amerika på båten.
För att möta sina makar för första gången.
En del snälla, en del elaka, en del gamla, andra unga.
Vi får läsa om hur de arbetar på olika fält eller fabriker.
När barnen kommer fortsätter de att arbeta. En del av barnen går i skola en del blir amerikaniserade.
Vi får också följa vad som händer när kriget bryter ut.

En lättläst bok.
Om än inte ett lättsamt innehåll.

Mycket läsvärd.


tisdag 29 januari 2013

Det goda inom dig

"Det goda inom dig" av Linda Olsson
Linda Olsson är en författare som jag blev oerhört förtjust i när jag läste
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Eller jag egentligen är det den boken jag gillar.
Den är fantastisk. Läs den om ni inte gjort det innan!

När "Sonat till Miriam" kom blev jag överlycklig och hoppades på en lika bra bok.
Men tyvärr tyckte jag inte alls om den.
Minns den knappt alls nu.
(se mitt förra inlägg om mitt selektiva minne när det kommer till böcker)
Blev så besviken.

Men så kom "Det goda inom dig".
Och jag tänkte att jag måste ge henne en chans till.
Med hopp än en gång om en lika bra bok som den första läste jag denna.
Men tyvärr ytterligare en besvikelse :(

Dock var denna ändå helt ok.
Bara inte lika bra som den första.
Men bättre än den andra.

Man får följa kvinnan i boken i två tidsvärldar.
Den ena är realtid.
En svensk kvinna som flyttat till Nya Zeeland.
Det är inte lätt att komma utifrån och flytta dit hon bor. Hon är lite av en outsider.
Men det är ok. Hon bekantar sig med en liten pojke som hon inser inte har det så bra hemma, behandlas illa. Men hon ser vilken begåvning han är och deras relation blir livsviktig. För dem båda.

Den andra är dåtid ur minnen.
Man får följa kvinnan i hennes förflutna genom hennes minnen. En trasig sådan.
Kärleken till familjemedlemmar men sedan hur tillvaron förändras.
Från lycka till mardröm.

Boken var bra skriven. Jag gillar hennes skrivsätt.
Som sagt en okej bok. Ungefär vartannat kapitel var realtid och vartannat minnen.

Jag fängslades mer av storyn i det förflutna. Och det andra blev mer som en tröskel att ta sig över för att få fortsätta där minnet slutade.

Ska man läsa någon av hennes böcker är det absolut den första
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger"

 
 

fredag 11 januari 2013

Ryska kyssen och den fasansfulla Brännaren

Ryska Kyssen och den fasansfulla Brännaren av Frida Nilsson

Hunden Harriet äger konditoriet Skitiga Bullen i Broborg men hon är inte alls så bra på att baka. Egentligen är hon inte så bra på någonting. En dag försöker hon göra sitt allra bästa och baka croissanter. Men istället för mycket mjöl så tar hon mycket jäst. Degen bara väller över kanterna och sprider sig i konditoriet. Hon fastnar i degkroken i maskinen och tänker att nu dör jag. Men när hon vaknar till har hon istället vingar av croissanter på ryggen.
 
Under tiden så har en skurk börjat härja i staden. Han kallas Brännaren eftersom han bränner ner byggnad efter byggnad. Polisen får inte fast skurken.
 
Av en slump befinner sig Harriet på en av platserna det brinner. Med hjälp av sina vingar lyckas hon rädda alla i huset och blir stadens hjälte. Hon är äntligen riktigt bra på något! Men kommer hon att kunna hjälpa polisen? Och vem är egentligen Brännaren?
Följ med på den Ryska Kyssens spännande äventyr

 

tisdag 14 juni 2011

Burk-Curt samlaren som blev miljonär

"Burk-Curt samlaren som blev miljonär" av Åke Lundgren

Som Skelleftebo så måste man nästan läsa om Burk-Curt. Jag har inte bott här så länge så jag har personligen inget minne av denna man. Men jag har hört om honom. Så det var intressant att få läsa om dennes liv.

Ett tragiskt öde. Det enda han gjorde på äldre dar var att samla burkar. Men med burksamlandet, fondplaceringar och arv lyckades han skrapa ihop en förmögenhet. Vem trodde det om en burksamlare? Men ett tragiskt öde. Vad ska man med mycket pengar till om man inte använder dom?

Boken var inte heller särskilt bra skriven. Simpelt. Vilket förvånade mig. Har läst annat av Åke Lundgren som jag tyckt om. Den va snabbläst och inte alls tung att läsa trots den sorgliga historien.

Som sagt en bok man som Skelleftebo borde läsa.

onsdag 20 april 2011

Djurvänner

"Djurvänner" av Anton Marklund

En omtalad bok här i Norrland. Speciellt mina trakter då det är en Västerbottensförfattare. Han debuterar med denna bok och han gör det bra.

Den utspelar sig i ett litet samhälle i Västerbotten. Johannes bor där med sin familj. Han är en intelligent tonåring men inte riktigt på samma sätt som alla andra. Han är autistisk. Han förstår inte saker och ting på samma sätt som dom andra i klassen. Vilket leder till att han missförstås och omvärlden ser hans fel medan hans föräldrar ser det goda. Han luras till bus av sina jämnåriga klasskamrater. Han gör det för att han vill vara med, han vill inte vara utanför.

Boken är berättad ur tre perspektiv. Johannes, mamma Mona och pappa Lennart. Marklund har lyckats bra med att skilja dessa tre karaktärers språk. Mona är det som får berätta mest. Jag undrar lite varför...det hade varit lika intressant att se det från pappans och Johannes håll.

Men boken är bra. Riktigt bra. Språket flyter på. Och trots att det är en tragisk bok med ett tungt ämne så är den förvånansvärt lättläst. Men inte lätt bortglömd. Den kommer nog stanna kvar länge i tankarna. Om än inte konstant så för att dyka upp i eftertänksamma stunder.

En bok man inte borde missa!

Jag vill dela med mig av ett utdrag ur boken. En av mina favvosidor...

"Korten blev fina.
Först fotade jag när folk satt och tittade bakåt i kyrkan. De korten ser roliga ut för man ska ju titta framåt. Och så är de roliga för pappa tänker inte på att vi långt fram kan se honom. Jag tog ett par bilder när han försökte göra mamma glad. De var långt borta, men jag zoomade så man ser ändå ganska bra vad han gjorde.
När mamma är sådär jätteledsen måse man ibland göra henne glad på konstiga sätt. Man måste fysiskt chocka henne, heter det.
Först är det en bild då pappa skakar enne. Den bilden är bra för pappa är skarp och mamma suddig. Att mamma är suddig beror inte på att jag rörde kameran. Det lärde mamma mig när hon visade hur man för över bilderna till datorn. Nä, mamma är suddig för att hon inte är stilla. Det är inte hennes fel, men det är därför.
Det ser häftigt ut. Nästan som hon är ett spöke.

Näst bild är på då pappa slår mamma. Inte hårt, bara löst på kinden. Egentligen får man inte slå någon annan, inte ens med handflatan. Men pappa gjorde det för han ville vara snäll mot mamma.
När mamma fick se korten tittade hon länge på just det kortet. Hon sa att jag var duktig som lyckats ta precis när handen träffar kinden.
Hon tyckte om det kortet. Hon sa att man inte får slåss, men att det där var annorlunda. Ibland måste man göra sådant man inte vill, för att det är det rätta att göra.
Sedan sa hon att jag skulle titta på pappas andra hand, den han inte slår med. Han håller den runt hennes axel, som om han mitt i det att han måste slå henne, samtidigt kramar henne.
Hon tittade länge på den bilden. Sedan suckade hon.

Sista bilden är på människorna i bänkarna igen. Mamma tittade bara snabbt på den innan hon klickade bort rutan. Hon sa inget, men rynkade pannan. Det gör hon när hon inte tycker om något.
Kanske såg hon inte det som är bra med den? Att de som sitter långt fram och kan se över räcket, ser annorlunda ut i ansiktet än de som sitter längre bak?
"Folk", sa hon bara. "De förstår inte.""

torsdag 7 april 2011

Kapitulera omedelbart eller dö

"Kapitulera omedelbart eller dö" av Sanne Näsling

Ännu en debutbok. Med en vacker framsida. Och ett vackert innehåll på ett sätt.

Boken handlar om Mary och om Lovely. Om femtonåringar. Om nagellack med roliga färgnamn. Om drömmar. Om vänskap som nästan är som systerskap och ibland som kärlek.

Mary och Lovely är bästa vänner. Deras hjärnor tänker lika. Andra tycker att dom är knäppa i huvudet, framför allt Lovely. Tillsammans drömmer dom sig bort till London. Ser världen i färger som bestäms av nagellacken dom använder. Mary vill skriva poesi och Lovely skapar konst i sitt rum.

Även denna bok är poetiskt skriven. Det är som att vara i Marys huvud. Deras svengelska. Eller egentligen inslag av engelska. Meningar, citat, låttexter. Hänvisningar till texter. De är inte dumma tjejer, utan väldigt intellektuella och medvetna om det.

Men boken är inte mycket mer än bra skriven, poetiskt skriven. Karaktärerna är genomtänkta och man får en verklig känsla för dem. Men jag skulle vilja ha mer. Jag saknar en handling. Det händer inte mycket. Inget som bygger upp mot något som sen ebbar ut. Utan det bara är.

Jag vet inte om jag skulle läst den om jag visste hur det varit att läsa den. Men samtidigt känns det som att jag kanske skulle ha missat något om jag inte läst den.


(lånad från biblioteket)