Kenny går i 8an. Hans brorsa heter Richard och är skolkändis. Skolkändis, alltså att alla vet vem han är. Kenny han är väl också det, eller egentligen bara halvskolkändis. För det är ju för att han är Richards brorsa som alla vet vem han är.
Richard han jobbar med farsan med bilar. Det städar upp dem, gör dem som nya, och får som en liten bonus köra skiten ur dem kvällen innan de ska lämnas tillbaka. Hastighetsmätaren visar 160km/h. Kväll efter kväll. Kenny får följa med. Men han har inte samma status som Richard. Det är Richard som har gåvan när det kommer till bilar.
Kenny tror inte utan han vet saker. Det är bättre att veta än att tro. Han är kluven till om han ska följa med på konfirmationslägret. Sånt är ju bara för töntar. Men Emma ska ju dit. Hans Emma som är snyggast i skolan. Och om man konfirmerar sig så får man en moppe. Så är det i all fall för Kenny och många andra i hans gäng. Så lite motvilligt följer han med, mest för att han verkligen vill ha den där moppen, och sen för Emmas skull. Men han tänker då inte göra det lätt för prästen, Sylvia. På lägret är han kaxig, häver ur sig löjliga kommentarer och gör allt för att vara lite coolare än alla andra. Men varför kan han inte sluta titta på klassens tönt? Han vet ju att det är på lägret han och Emma ska göra det.
Men så händer det något som vänder upp och ner på hela hans värld. Han som tycker att han vetat allt och inte behövt tro vet inte hur han ska förhålla sig längre. Kan han lita på någon. Och den där prästtanten, Sylvia. Kan hon hjälpa till, göra det lättare?
Denna bok riktar sig till killar. Det är billar och moppar och snus. Men även tjejer kan nog känna igen sig. Emma har en ganska stor roll.
Det går fort att komma in i boken. Språket är enkelt och det är mycket dialog vilket gör den snabbläst. I början tyckte jag att meningarna var lite korta och det kändes upphackat. Men det kan vara för att jag är van att läsa långa fantasy-meningar. Ett tag in i boken slutade jag reflektera över språket och det flöt på.
För mig som inte längre är i högstadieåldern känndes det som att vara i den åldern. Språket är verkligen som jag föreställer mig att en kille som går i åttan, intresserad av bilar, använder.
Men den känns till viss del utdaterad. Även om temat är bra så vet jag inte riktigt om det fortfarande är så här på skolan, på lägret, på fritiden. Musiken de lyssnar på lyssnar känner kanske inte dagens ungdomar till. Kan de få läsaren att känna att boken är töntig?
En bok som skulle kunna användas i en grupp med konfirmander till exempel.
Eller en klass där killarna kan vara svåra att locka med en bok. För boken passar även till viss del för tjejer även om huvudmålgruppen känns som killar.
Läs även andra bloggares åsikter om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar