Ruby och Simon är tvillingar, 12 år och bor långt ute på landet mitt bland all majsfält och vetefält. Dom har alltid varit väldigt nära varandra men Ruby tycker att det har ändrats på senare tid. Simon vill inte dela lika mycket. Deras far jobbar på att bygga en supersmart uppfinning. Simon får alltid hjälpa till att bära saker medan Ruby får hjälpa till med det tekniska, det är hon som älskar naturvetenskap. Simon blir lite avundsjuk att han inte får chansen även om han inte alls hänger med på sådana termer.
En dag förändras helt plötsligt vädret drastiskt och i samma veva blir Simon väldigt sjuk. När Simon blir bättre blir vädret torrt igen. Lite märkligt...speciellt när de får veta av en främling att det finns stormskapare ute i världen. Människor som kan tämja vädret. Tanken är att man med sina krafter och sin magi ska dämpa effekten av naturkatastrofer t.ex. men så finns de dem som vill använda krafterna till att förstöra, skapa extrema oväder.
Simon får veta att han är en av dessa stormskapare. Nu måste han lära sig kontrollera krafterna. Det verkar inte alls så lätt som alla trott, han lyckas inte alls skapa väder. Balansen mellan naturvetenskap och magi är hårfin. Men han måste lära sig. Alla förväntar sig att det är han som ska stoppa den mäktiga stormskaparen som bara vill skapa kaos.
Boken är en av de fantasyböcker där det magiska sker i vår egen tid och vår egen värld. Lite som Harry Potter. trollkarlarna finns mitt ibland oss utan att vi vet om det. Så även här. Stormskaparna finns mitt ibland oss alla men ingen vet vad de kan och gör.
Boken är lång men fängslande. Redan från första början förstår man att det kommer att vara en spännande bok och att Simon och Ruby har mycket att upptäcka. Både om magi men även naturvetenskap och vad den kombinationen kan skapa.
Jag tycker det är ett intressant och roligt tema med vädret och dess krafter. Speciellt med tanke på hur det ser ut idag med alla naturkatastrofer och hur vi människor förstör klimatet. Även det nämns i boken. En fantasybok i modern tid skulle man kunna säga.
Jag blir ibland förundrad över människors fantasi. Man undrar hur dessa idéer och historier hamnat i deras huvuden för att sedan präntas ner på papper. Fascinerande!!
Läs även andra bloggares åsikter om Stormskaparna, Jennifer E Smith
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar