På vägen springer han genom några märkliga byar där det händer saker som han inte alls förstår. I den ena byn blir han inte alls omtyckt. Men så kommer han till ett ställe. Med ett stort träd och en speciell leksaksaffär.
I leksaksaffären är det fullt av marionettdockor, allt i trä. Och där jobbar en gammal man. En man som berättar om sitt liv och hur han inte hann hem och säga adjö till sin gamle döende far, för att han sprang o sprang.
Pojken berättar varför han egentligen sprungit bort och den gamle mannen förstår. Men ger goda råd som hjälper pojken på vägen att bearbeta sin sorg och rädsla.
Jag har fastnat för John Boyne som författare. Jag har läst ungdomsböckerna han skrivit och tänker ge mig på någon vuxenroman också.
Boken är klassad som ungdomsbok på biblioteket. Men jag tycker faktiskt att den passar in i åldern 9-12 år hellre.
Berättelserna har en uns av otrolighet i sig. Speciellt denna. Svårt att hänga med ibland för att fantasin flyger iväg så mycket. Men han har alltid en moral och en bra tanke med historien.
Ibland vill vi alla springa bort från det som är jobbigt. Men det är oftast inte det klokaste valet.
Läs även andra bloggares åsikter om Pojken som sprang bort, John Boyne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar