fredag 18 oktober 2013

Språkresan av Mats Berggren


Max är 15 år och en datanörd. För det mesta sitter han vid sin dator eller hemma hos kompisen Aron och hans dator. Han bor i Stockholm och är rätt så duktig i skolan. Gör sina läxor och får bra betyg. Han gillar musik och just nu är han inne i en Jimi Hendrixperiod.

Hans mamma får en idé att han ska åka på en språkresa till England under sommaren. Sagt och gjort. Han ska vara borta i tre veckor. Åka helt själv. Men mycket hinner hända på tre veckor.

Max lär känna Leo och Simon som han umgås under resan. De är vana vid alkohol och fester och snattar när de behöver nåt. Varför betala när man inte måste?

Han lär också känna den engelska tjejen Cate som han blir stomrförtjust i och hon i honom. Han får verkligen uppleva hur det känns att vara kär och bara vilja ha mer och mer.

Under resan upptäcker han helt nya sidor hos sig själv. Sidor han inte visste att han hade. Han festar för första gången och gillar ruset. Han hamnar i slagsmål och kicken han får av att killen han slogs med ligger på marken är något han vill åt fler gånger.

När han kommer hem känner han nästan inte igen sig själv. Han kan inte återgå till sitt gamla jag. Utan fortsätter att umgås med Leo och Simon och festandet och våldet eskalerar. Så pass att han nästan blir rädd för sig själv. Han vill inte vara den han var men inte heller den han har blivit.

En spännande bok. Som håller läsaren fången i viljan att veta hur det kommer att gå för honom. I början är boken rätt tam. Det handlar om främst och kärleksrelationen mellan Cate och Max som i sig är en ny upplevelse för honom. Allt eftersom man kommer längre in i boken trappas spänningen upp och våldet. Det blir svårt att lägga ifrån sig boken.

Den är i pocketformet och snabb att läsa. Mats Berggren har ett mycket bra författarspråk. Enkelt, rakt men ändå fängslande.

En bok med mycket att prata om. Hur hittar man sin egen identitet? Hos andra eller sig själv?

 

Läs även andra bloggares åsikter om ,
Länkar till bokus, adlibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar