Elisabeth är femton år. Hon går på Säbyskolan, i nian. Hon är pluggis. Hon går till bokhandeln för att köpa en ny dagbok när en klarröd bok med panter på kallar till henne. Med helt vita sidor. Den är dyr. Men den talar till henne. Hon lägger den i väskan och går därifrån.
Den dagen fattar hon. Hon är ju Elsa, ett geni och en författare.
Panterboken ropar på henne att börja skriva. Och hon skriver. Om hur det är att vara ett missförstått geni, att växa upp.
Hon upptäcker Håkan Hellström. Han som har såna där texter som bara är så bra och talar rakt in i hjärtat. Hon flyr ofta in i bubblan med Håkan i hörlurarna och pennan i handen med den röda panterboken i knäet.
Med i bilden finns magister Anders som också verkar promenera runt omkring mitt i natten på Säbys gator. Också Katrina, tvillngsjälen, vännen som inte längre är så mycket vän. Egentligen pratar det inte alls.
En bok om vänskap, vänskap som varit, mycket som varit förut. Kärlek, kärlek som varit och ny kärlek. Om gränserna mellan kärlek och vänskap som inte alltid är så tydliga. Om hur det är att växa upp och hantera livets otydligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar