Underjordiska timmar

"Underjordiska timmar" av Delphine de Vigan

Mathilde och Thibault, två människor bland alla andra. De känner inte varandra. Bara två människor som riskerar att gå under av pressen och pulsen i storstadsrytmen.

Mathilde har jobbat på samma företag i åtta år. Hon är omtyckte och presterar bra. Inte haft några som helst problem med sin chef och kollegor. Men så ändras detta. Hon märker det inte först eller när förändringen egentligen hände. Utan en dag är bara förändringen så stor att det inte är som det en gång varit. Helt plötsligt får hon inte längre några arbetsuppgifter, hon förflyttas och hon är nästan som en skugga som rör sig på arbetsplatsen. Timmarna går sakta, utan att hon gör någonting, utan att hon förstår vad som hände.

Thibault jobbar som akutläkare och får åka runt i Paris dag efter dag. Mycket av tiden sitter han i bilen på väg till nästa patient. I en bilkö, i ett försök att hitta en parkering, fast bakom en lastbil som inte vill flytta på sig. Han är så trött. Trött på Lila som inte någonsin visar vad hon egentligen känner för honom. Trött på ensamheten som alla andra lever i men också han.

En roman om tyst våld, på olika sätt. Man läser och väntar på att det ska vända på att dessa två på nåt vis ska vävas samman och mötas. En inte alltför upplyftande roman om hur verkligheten kan se ut. Hur många lider av tyst våld på arbetsplatsen utan att man märker det runt omkring sig?

Delphine de Vigan. Hon har skrivit fem romaner. Vill att de andra ska översättas så att jag får läsa dessa också. Hennes språk flyter lätt och hon skriver om sådant man inte vanligtvis reflekterar över.