Lou Bertignac är 13 år. Hon är inte bara yngst i sin klass utan också bäst. Hon är lite annorlunda. Ständigt undrar hon över saker och utför en massa experiment i hemmet. Hon samlar på ord och iakttar människor. Hon är kär i den coolaste killen i klassen, Lucas, han är äldst och sämst. Hennes motsats.
Det är hennes tur att hålla ett föredrag i klassen. Det blir så att hon ska prata om uteliggare. På tågstationen träffar Lou No. Hon är hemlös och bara arton år. Tillslut går No med på att intervjuas men hon blir mer än bara ett studeringsobjekt, dom blir vänner. Livet blir inte detsamma för Lou. Hon önskar att det inte skulle vara som det är i livet. Hon vill hjälpa No. Tillsammans med Lucas börjar hon ett nytt experiment, ge No ett hem och en familj.
Det var ett tag sen jag läste boken men ändå minns jag den tydligt och tänker på den ibland. Inte bara framsidan som är tilltalande utan innehållet. Vuxna tänker inte som barn gör. Istället för att se möjligheter och vad vi kan göra ser vi problemen. Boken ger en tankeställare. Även om man inte kan hjälpa alla kan man hjälpa någon. Eller i alla fall försöka. Ibland behöver vi vara naiva som barn och tro att vi kan förändra världen.
Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar